Tiden rusar förbi – Time flies past

English below

Kan någon tala om för mig varför tiden går alldeles för fort när man har massor av projekt som pockar på uppmärksamhet.
I och för sig har det blivit en del gjort också men eftersom vi har mycket på gång känns det som små steg framåt på de flesta områden.
Ett stort steg har det blivit – vi har numera en plats för våra får i Elitlamm. Ja de finns inte där men är numera registrerade.

Under våra tidigare fårår har alla data registrerats och ”bokförts” för hand  och samlats i en pärm som med tiden blivit ganska omfattande. I takt med att många av våra fårköpare anslutit sina får till fårkontrollen och ansökt om bidrag för utrotningshotade får, har jag fått plocka fram alla bakgrundsdata för att fåren skall bevisas ha godkänd härstamning. Tur att jag i en del områden är perfektionist! (Gäller dock inte alla.)
Fördelarna har jag inte erfarit ännu men förhoppningsvis skall vi få valuta för en del av årsavgiften för den programdel vi valt. Än har jag inte beslutat mig för om jag skall ansöka om bevarandebidrag. Jag är av naturen ingen älskare av de bidragssystem som tyvärr är ett sätt att överleva för en del små fårägare och en icke föraktlig del av de storskaliga lantföretagens överskott.

För vår del står vi här med höet slaget men omöjligt att ta hand om efter det regn som naturligtvis dök upp en halv dag för tidigt. Väderprognoser är inte att lita på! När prognosen säger att det skall bli fint väder där vi finns och regn på östkusten – vem får regn? – naturligtvis vi.  Var kommer regnet när vi väntar på det – inte där vi bor.
Nu gäller det att ha is i magen och avvakta och tro att det blir uppehåll några dagar med sol och gärna ordentlig blåst.
Men vi fick i alla fall plockat jordgubbar i år.
Igår morse -tidigt – i alla fall med mina mått mätt- åkte vi till en jordgubbsodling med själplock och plockade, på knappt en timma, ca 36 liter jordgubbar. En del av dessa har idag blivit sylt. En del har styckfysts för att kunna tas fram och förgylla morgonfilen när säsongen  för länge sedan är över.
Jag måste säga att vi, husbon’n och jag, är ganska disciplinerade när det gäller plockningen. Husbon’n åt inte en enda under tiden medan matmor smakade på två. Att matmor sedan kunde fylla på depåerna under snoppningen av jordgubbarna talar vi inte om.

Träarbete pågår också. Efter starten på vår tillverkning av Ryska sländor, var husbon’n lite för närgången vid arbete vid  svarven och försökte minska omfånget på sitt långfinger. Detta långfinger har tidigare vid ett flertal tillfällen kommit i vägen för demolerande verktyg så det är ett under att det fortfarande ser ut som och fungerar som ett finger.
Ett nytt redskap är också under arbete. Prototyper har tillverkats och provats. Ytterligare provning skall göras innan vi är redo att låta avtäcka underverket.
Träarbete kan man också kalla det när man plockar isär och fraktar hem en ”fådd” vävstol med massor av tillbehör. En vävstol som fått ett nytt hem pga föregående ägares ambition att arbeta med kroppen istället. Hi hi.Så här såg det ut när den anlände till oss.

  Pic. 1          En vävstol till!  –   Another  loom!

Det mjuka arbetet har också trappats upp något. Skrubbstolen har fått göra tjänst för att snabbt kunna öppna upp ullen inför kardning, så nu skall också det lagret kompletteras. I de flesta fall finns ullen att tillgå men inte i kardat skick.
Inför höstens kurser pågår vävning av demonstrationsband i flera olika tekniker både i bandvävstol, med bandgrind och brickor. Ett roligt arbete men tidskrävande.

Starten på ett bomullsband  – The beginning of a card-woven cotton band

När vädret blir mer lämpligt för färgning utomhus skall det färgas garn. Handspunnet entrådigt vävgarn i mängd skall färgas upp i några  färger för att kunna användas i vävnader. Kanske också en del brodergarner kan få följa med i baden och naturligtvis ull som kan kardas in i kardflor som, vem vet, kanske  hamnar också det i butiken.

Ack om tiden vore dubbelt så lång eller kanske ambitionerna mer måttfulla. Egentligen är jag otroligt tacksam för att kreativiteten blommar. Efter att ha upplevt motsatsen efter den berömda ”gå in i väggen” perioden, då det inte fanns kreativitet bara överlevnadsinstinkt, som gjorde att tiden kunde genomlevas men inte levas.
En sak har jag lärt mig  – att inte lockas in i tävlingshysteri med målet att åstadkomma så mycket som möjligt för att kunna visa för sina medsystrar. Så ingen ”Tour de fleece” för mig. Ingen ”syster duktig” för att imponera på andra att se upp till eller avundas. Bara njuta av att kunna vara kreativ tillsammans med min andra halva, KM.

PS Vi har lyxat och införskaffat en ny kamera. Naturligtvis för att våra kunder skall få bättre bilder att titta på när de besöker vår hemsida. Hoppas det skall kunna märkas på våra bilder så småningom. DS

Nattviol som fanns i det slagna höet   –  A lesser Butterfly orchid  found in the turned hay

Can anyone tell me why time passes too quickly when you have lots of projects that demands attention. As such, it has become part done well, but because we have a lot going on, it feels like little headway in most areas.



We’ve taken a major step – we now have a place for our sheep in Elite lamb. Well –they are not there in person but is now registered. 
In our previous ownership   our sheep all was registered  by hand and collected in a binder that over time became quite extensive. As many of our buyers joined their sheep to a control program called Elitlamm and applied for grants for endangered sheep, I  manually got out all the background data conserning the sheep to have an approved descent. Fortunately I  in some areas is a perfectionist! (Isn’t everyone.) 
The benefits I have not experienced yet, but hopefully we will get value for a part of the annual fee for the program component we have chosen. Still, I have not decided whether I should apply for conservation grants. I am by nature not a lover of the grant scheme, which unfortunately is a way to survive for some small sheep owners and a not inconsiderable part of the large-scale rural enterprises excess.
For our part we are left with hay  down but impossible to take care of after the rain, which of course showed up a half a day too soon. Weather forecasts are not to be trusted! When the forecast says that it will be nice weather where we are and rain on the East Coast – who gets the rain? – Of course we are. Where is the rain when we wait for it – not where we live. 
Now we have to wait and hope we’ll get a couple of days with sunshine and wind.

But we did get picked strawberries this year!
Yesterday morning, early – at least by my standards, we went to a farm to pick strawberries and picked, just under an hour, about 36 liters of strawberries. Some of these have now become jam. Some have been put in the freezer to be used for the morning sour milk, when the season is long since over.
 I must say that we, hubby and I are pretty disciplined in terms of picking. Hubby did not eat a single during the time while the mistress tasted  two. That mistress then could fill the depots during the cropping of strawberries, we do not talk about.

Woodworking is also underway. After the start of our production of Russian spindles, hubby was a bit too intrusive when working at the lathe and tried to reduce this middle finger. This finger has previously on several occasions come in the way of  tool’s so it’s a miracle that it still looks and acts like a finger. 
A new craft tool is also under construction. Prototypes are constructed and tested. Further testing should be done before we are ready to let unveil the miracle. 
One can also call it woodworking when you pick apart and carry home a loom given to you, with lots of accessories. The loom needed a new home due to the previous owner’s willingness to work with the body instead. Hi hi. See how it looked when it arrived to us.

The soft work has also escalated somewhat. The carding horse has been used to quickly open up the wool before fine carding, so now there are more wool in stock. In most cases, the wool is available but not in carded condition.
For the autumn courses I’m weaving bands for demonstration in a variety of techniques, using both  the band loom, a rigid heddle and weaving tablets. A fun job but time consuming.

When the weather becomes more suitable, I’ll dye some yarn.
I’ll dye handspun singels for weft in large quantity. Perhaps also some embroidery yarns can get into  the baths and of course wool. Wool that can be carded into batts which, who knows, maybe will end up in our web shop.
If only time would be twice as long, or perhaps I should have more moderate ambitions. Actually, I am incredibly grateful that creativity blossoms. After experiencing the opposite for the famous ”walking into the wall” period, when there was no creativity just survival instinct that made ​​the time could be lived through, but not observed. 
One thing I’ve learned – not to be attracted into the race hysteria with the goal of achieving as much as possible in order to demonstrate to your fellow sisters. So no ”Tour de Fleece” for me. No ”good sister” to impress others to look up to or envy. Just enjoy being able to be creative with my other half, KM.
 
PS We’ve bought a new camera. Of course, for our customers to get better pictures to look at when they visit our website. I hope you will recognize improved quality .. DS

En liten röd har flyttat hem

 Only Swedish today

Vår käre vän sedan 13 år har lämnat oss. En liten kramgo’ röd katt som kom till oss som liten kisse knappt sju veckor gammal och som vi fått nöjet att leva med, började för några veckor sedan tycka att maten inte smakade som den skulle. Han blev tunnare och tunnare trots att vi gjorde allt för att tillfredsställa hans önskemål och i går orkade vi inte se att han led utan hjälpte honom att lämna denna jord för en bättre tillvaro.

Teddy och Nelly äter sida vid sida

Vår lille Teddy, som fick sitt namn efter en av de stora män som lämnat avtryck efter sig, Theodore Roosevelt. Vi har haft flera stora män hos oss bland annat Ceasar, Nehru, Teddy och vår nuvarande lille (sagt med ironi) Nelson.
Alla har de tillfört oss mycket glädje med sina olika personligheter och de har alltid varit två så vad göra när den värsta saknaden lagt sig – jo leta efter en ny -inte ersättare – men en ny personlighet som tillsammans med våra andra djur kan glädja oss och låta sig glädjas av vår närvaro.

Efter detta blir allting banalt men – häromdagen anlände sommarens nummer av SpinOff och i denna fanns bland annat en artikel om Ryska sländor.
Vad göra annat än att plocka fram sin ryska slända, gjord av husbon’n för flera år sedan, och spinna lite. Detta gav mersmak och en försynt fråga till husbon’n om han kunde tänka sig att ta lite av sitt möbeltorra virke och göra några till.
Efter en inte alltför lång stund kom han med tre nya, naturligtvis av våra svenska träslag och vackra som bara den. Alla nya redskap måste testas och det var bara att ta fram ull av olika slag. En slända provades med den finaste delen av Klövsjöull, en fick spinna finull och den tredje fick lyxa ordentligt med en tott av bottenull, plockad av en getabock som fällde ull och var kärvänlig nog att låta mig få en lock. Efter att ha plockat ur de grövre håren, som verkligen var styva, kunde jag spinna utav den mjuka locken. Det blev förvånadsvärt långt och tunt som går att spinna av en liten lock gethår (mjuk, mjuk bottenull och inte alls att jämföra med getragg).

Ryska sländor med provspunnet garn. Den ”gamla” till vänster och de nytillverkade till höger.

 Sländorna fungerade så bra och fick, efter behandling med vax, också en blank yta som troligtvis står emot både lanolin och annat som kan finnas med i ullen att vi beslutat att låta också dessa sländor få en plats i butiken.

Garnet blir tunt, till och med tunnare än mitt garn jag spann på min Turkiska minislända. Garnet spann jag från tott av otvättad ull från ett av förra årets bruna Ryatacklamm. Ullen var fantastiskt fin och garnet blev också fint. Grovlek ca Nm 11,2 /2. Efter tvätt blev det ett  lagom spetsgarn.

Garn av Ryalamm spunnet från tott på Turkisk minislända

Svarta, bruna, vita – Black, brown,white

English in between

Skaran av lamm har vuxit. Värmlandstackorna har lammat färdigt.
Resultatet blev fem lamm, ett bagglamm och fyra tacklamm, mörkbruna, chokladbruna och en gråbrun.
Och alla Värmlandsmammor kan nu hålla ordning på sina lamm med hjälp av en viss förhöjd ljudintensitet.
Ökade ljud kan också höras när husbon’n tagit ner grenar med löv till gruppen.
Alla låter sig väl smaka.

 The crowd of lamb has increased. All of the Värmland ewes have lambed . 
We got five lambs, a ram -amb and four ewe lambs, dark brown, chocolate brown and greyish-brown 
All Värmland mothers can now keep track of their lambs by means of a certain elevated sound intensity. 
Increased noise could also be heard when hubby took down the branches with leaves to the group.
 

Godis för får  –  Yummy   for sheep

Hos Ryatackorna har fyra lammat med nio lamm som resultat. Här är ställningen tre bagglamm och sex tacklamm.
Färgerna är svart och vitt, en del tvåfärgade svart-vita och några enfärgade vita.
Samtliga är ursöta.
De största av dessa är nu drygt fjorton dagar och har börjat lämna mamma för egna utflykter. De yngsta är bara tre dagar och fick följa mamma till betet för första gången igår.
Samtliga tackor och lamm tas in på natten med tanke på att vi har lo i trakterna.

Four of th Rya ewes has  lambed with nine lambs as a result. We’ve got three ram lambs and six ewe lambs so far. 
The colors are black and white, some two-tone black and white and some plain white. 
They are all adorable. 
The largest of these are now more than fourteen days and have begun to leave mom for excursions. The youngest is only three days and had to follow mom to the pasture for the first time yesterday. 
All ewes and lambs can sleep inside during the night, given that we have lynx in the area.

Daniellas trillingar (svart-vita)    Daniellas triplets ( black-white)

Fillipas flickor   – Fillipas girls

Man bara måste njuta av de små. De är så mysiga.
När vi inte njuter av lammen pågår det kardning. Nelson, vår ena katt, tyckte ullkorgen passade alldeles utmärkt att krypa ner i. En stund fick han göra det – innan kardrullarna blev för många för bordskanten.

You just have to enjoy the small. They are so cozy. 
When we are not enjoying the lambs I’m  carding wool. Nelson,one of our cats , thought my wool basket fit perfectly to curl up in. He was allowed to – before the rolags became too many for the table.

Nelson i ullkorgen  – Nelson in the wool-basket

Ullen är av Rutger vår Klövsjöbagge. Den är separerad i en grå och en vit del. Just nu spinner jag den vita.
Hans ull avförsta klippningen är redan spunnen. Denna omgången är tänkt att tillsammans med den förra bli till en tröja till matmor.

 The wool is from Rutger our Klövsjö ram. It is separated in a gray and a white part. Right now I spin the white. 
His wool from the first shearing is already spun. This part is supposed to work with the former part becoming a sweater for mistress.

Halva dagen tillbringas i vävstolen. Mattor till köket är påbörjade i den tolv meter långa varpen som solvats, skedats och knutits fram igår. Idag gjordes den första halvmetern, inspirerad av de Åländska mattornas randning  men i egen tappning. Som vanligt blir det mer färg än jag tänkt från början. Måste vara några dolda gener som kommer fram när jag skall färgsätta.

Half the day is spent at the loom. Rag rugs for the kitchen is started. The twelve-meter-long warp was prepared, heddled,  and tied up yesterday. Today was the first half a meter  made, inspired by the Åland mats striping but with mistress  own twist. As usual there is more color than originally intended. Must be some hidden genes that come up when I choose colours.

Påbörjad matta  –  The start of the Rug for my kitchen

Mattor liknande de Åländska har också vävts i vårt område men då av principen ”man tager vad man haver”.

Rag rugs like the Åland has also been woven in our area but then with the principle of ”take what you have .”

Försvinnande fina lamm

Only in Swedish today about ewes giving birth to lambs.

Ni har väl inte tröttnat på lammbilder för här kommer några till.

Den första bilden är av Huldra och hennes lilla tacklamm Jytte. Jytte har en försvinnande egenhet. När hon är trött kryper hon in i foderhäcken och lägger sig att sova, väl utom räckhåll för de andra tackorna men också för Huldra som blir helt förtvivlad och vänder sig mot huset och bräker. Hennes bräkande är inte dåligt. Det är som hon vill påkalla vår uppmärksamhet för att få hjälp att hitta lammet igen.

Huldra, som var betäckt för första gången, bar på två lamm men det sista lammet som föddes var dödfött. Detta tacklamm överlevde förlossningen och vägde 3,5 kg. Både Huldra och hennes kavaljer Jacob är Värmlandsfår.

Nästa mamma födde sina två lamm igår morse. Två tacklamm varav ett vitt och ett svart. Mamma är Filippa, en Ryatacka och pappa är Rutger, en Klövsjöbagge. Filippa klarade sina två utan besvär och är en duktig mamma.

En timma senare var vår ungtacka, Ida, beredd att föda.  Det är första gången jag sett en tacka som gjorde försök att, innan det egna lammet föddes,  ta till sig ett av de tidigare födda lammen i tron att det var hennes eget. Övriga tackor med lamm fick gå ut och Ida vara själv för att i lugn och ro få sköta det viktigaste, att föda ett lamm, ett tacklamm, som får heta Jessie. På bilden har Jessie en del av fostersäcken kvar. Ida är också ett Värmlandsfår och pappa är också här Jacob.

Jag känner samma lycka varje år när lammen föds. Trots massor av pollen som gör tillvaron en aning begränsad, i alla fall när det gäller utomhusvistelse, kan jag inte motstå att tillbringa en hel del tid hos tackorna och lammen.
Och kan ni tänka er, vi står på plus när det gäller tacklamm. Sex tacklamm och tre bagglamm hittills. Men det kan ändra sig. Det är fortfarande tio tackar till som skall lamma.