De dagar som lämpar sig för inomhusarbete har handlat om garn av olika sort och kvalitet. Jag har varpat, härvlat, räknat ut garnåtgång, färgpigment och också gjort småhärvor för laboratoriefärgning innan den slutliga färgningen tar vid. Nu återstår att plocka fram färggrytor, termometer och hjälpämnen för färgning och invänta lämpligt väder, det vill säga, nästa regndag.
Varpflätor och garnhärvoŕ för färgning. Warp and skeins of yarn ready to dye.
Dagarna med lämpligt utomhusväder används till att flytta stenmjöl, jord med mera. För nu skall stenarna till trädgårdsgångar, inköpta för mer än femton år sedan, komma till användning. Vi har reviderat våra trädgårdsgångsplaner vid flera tillfällen men nu har vi äntligen tänkt färdigt.
Stenmjöl till trädgårdsgång. – stone flour for garden aisles
The days suitable for indoor work has been about yarn of different kind and quality. I have made warps, made skeins, calculated yarn usage, color use, and made small skeins for laboratory coloring before the ordinary coloring takes place. What remains is to get my pots, thermometer and other things ready for the job and wait until next rainy day.
Outdoor weather is for moving stone flour, soil and more. Now the time has come for making the aisles we planned for fifteen years ago. We have changed our plans many times but finaly decided how to do.
Midsommar hos oss kräver inte sill men väl något gott till kaffet. Den här helgen blev det hemmagjord glass. Förra sommaren införskaffade vi en glassmaskin, något större än de små som bara tillverkar en portion i taget och som dessutom måste frysas innan de kan användas.
Cirka två liter glass per omgång klarar vår maskin att göra. Glass skall ha bra råvaror och gärna favoritsmak. En bra glass gör vi på hälften grädde, hälften mjölk, tillsätt ägg och socker och vanilj och låt maskinen göra sitt. I slutet kan man tillsätta önskad smak i form av bär, nötter eller annat som känns nödvändigt för en god glass. Sedan är det bara att njuta.
Glass i stora lass – Ice cream
Midsummer at our place has no need for herring but we want someting tasty for our coffee. This weekend we made some ice-cream. Last summer we bought an machine for making ice-cream, a larger variant to compete with the small ones making just one portion at a time and that has to be set in the freezer before use. Our machine can make about two liters (~2 qt). Ice-cream must be made of good ingredients and also have your favorite taste. We make a good one from half whipped cream and half milk, add eggs, sugar and vanilla and let the machine do it’s work. In the end you can add berrys, nuts or anything needed for a nice ice-cream. And then you can enjoy your own ice-cream.
Årets herrmaffia rör sig i samlad tropp i hagen. Kanske rädda att bli separerade från varandra en gång till. Mammorna fick eget bete för några veckor sedan och går nu tillsammans med sina döttrar i det fall de hade några. Precis som små barn intar ungbaggarna gärna den högsta positionen för att få en överblick. Kanske ser de på utsikten över det vackra landskapet i dalgången nedanför vår gård eller kanske är det ett sätt att utöva dominans, att bli betraktad som gruppens överhuvud. Oavsett vilket ger det matmor en strålande tillfällighet att betrakta ullen på de enskilda lammen. I år har vi ull av en betydlig mer finfibrig kvalitet med en hel del mer krus än de brukar ha. Så är det ju en ej planerad betäckning som resulterade i korsningar av både värmlandsfår och ryafår. Några har ull som ren rya medan andra har fått en ny typ av ull som inte verkar helt fel. Färgerna har också fördelats mellan svart, brunt och vitt med en individ som har ull med bruna toppar men som verkar bli grå så småningom. Fascinerande vad bristande uppmärksamhet och senfärdighet kan få för resultat. Klippning av lammullen är förestående och sedan kommer det att finnas råull av lamm till salu.
The ram lambs of this year moves over the pastures in a well gathered troup, . Maybe they are afraid of beeing separated once again. The mothers have got there own pastures a couple of weeks ago and are now grazing with their doughters, if they has one. Just like small kids ram lambs climb the highest position to get an overwiew of the surroundings. Maybe they take a look att the beautiful landscape in the valley below our farm or maybe it’s a way to be the dominant, to be seen as the head of the group. No matter what, the farm’s wife get a brilliant opportunity to look at the wool on the individual lamb. This year the wool is of a finer quality, with more crimp than usual. It was an unplanned mating and resulted in crossbreeds of both Wermland sheep and Rya sheep. Some has wool like pure-bred Rya while others has got a new type of wool. The colours are split between black, brown and white with one individual with wool that has brown tip but the wool likely becomes gray in a while. It is fascinating that lack of attention and some inactivity can get a result like this. We will clip our lambs and there will be lambs wool for sale.
Att arbeta med handvävning är att använda sig av gamla redskap meď ursprung långt tillbaka i tiden. Visst har det tillkommit en hel del praktiska detaljer som både underlättar hantverket och är tidsbesparande. Att solva och skeda en väv med tunna trådar tar tid, är petigt när man använder en tätare sked och risken att det blir fel är överhängande. Jag är nog varken den första eller sista som fått göra om efter att ha provvävt och kunnat konstatera att ett rör är överhoppat eller fått fler trådar än det skulle ha. Ligger felet i ytterkant är det relativt lätt att åtgärda men ett fel mitt i väven kan få den bästa att ge upp – i vart fall för resten av den dagen.
Hittar man då redskap som inte finns i det egna sortimentet skall de inhandlas och provas med förhoppningen att arbetet i framtiden kommer att gå som en dans. Så var det för mig, då när Vävmässan var i Malmö, och jag och maken rest dit bara för att få en härlig stund tillsammans med likasinnade. På mässan fanns en utställare, nästan hemifrån, som sålde ett fantastiskt redskap som skulle göra arbetet med att skeda till en barnlek – trodde jag. Redskapet var en mekanisk skedkrok. Hem och prova och det fantastiska moment jag föreställt mig uteblev! Efter flera misslyckade försök hamnade skedkroken i garnhyllan. Där har den legat tills nu. När jag nu skulle solva den femte väven i min Toika Liisa bestämde jag mig för att försöka igen. Och se – nu fungerade det. Inte ett enda skedfel. Ett solvfel som var lätt åtgärdat och sedan var det bara att provväva.
Mekanisk skedkrok – the automatic reed hook
Hoppas att ni ser skedkroken. Vinkeln är svår att hantera med kameran i ena handen.
Den färdigsolvade och skedade väven provvävdes med det inslag som jag planerat och kasserades direkt då det förtog varpens effekt. Det fick bli ett med mer färg. Nu är väven igång och nu är det bara att väva de planerade fem meter plus prover innan nästa väv skall upp i väven. Den varpen är varpad idag för att färgas till rätt kulör för att sedan vävas upp till livstycken. Men det blir en senare fråga.
Framknuten och klar för provvävning – ready to make the test
To be a handweaver means working with ancient tools. It has of course been some new tools that makes the work more easy and also save time. To heddle and sley the reed takes a lot of time if you use thin threads and it may also go wrong. I’m not the first or the last one to have to start all over again after I have made a first test and noticed an empty dent or an extra thread in another. If this happens near the edge it’s easy to mend but when it happens in the middle you have to rest for a while before starting to make it right.
If you find new tools you don’t have, you just have to buy them and try them with the hope they will make work more easy than ever. I thought I found the ultimate tool in Malmö 1999, hubby and I was there to visit Vävmässan an exhibition for weavers. There was an exhibitor, almost from where we live, selling a fantastic tool which would make sleying the reed so simple – so I thought. The tool was an automatic reed hook. So we went home and I tested the hook and that fantastic moment I imagined completely disappeared. After several failed attempts the hook ended in my yarn shelf where it has been until now. Now I was going to heddle my fifth warp in the Toika Liisa and I decided to try it one more time. And it worked! Not a single fault. One thread in wrong heddle was easy to fix and I could weave to test the yarn I had chosen for weft. It wasn’t the best choise so I changed to another colour. Now I can proceed weaving, five meter and a half for sampling.
I hope you can see the hook on the picture on top. It’s difficult to use the hook and the camera at same time. The picture below show the warp ready for weaving.
Today I have prepared another warp. I will dye it and set it up to weave vests, but thats another story.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
