Tvålkok

Att göra tvål är en syssla som pågått hos oss årligen sedan nästan tjugo år. Tvål kan göras på flera olika sätt och med flera olika råvaror där den ena, av en del, anses bättre än den andra för att åstadkomma en så bra, hudvänlig tvål som möjligt. Någon förespråkar animalt fett andra växtoljor som ingredienser. Den ena tillverkaren anser att den mest hudvänliga tvålen görs av fett från nöt, får och gris, en annan använder enbart oljor som rapsolja, olivolja med flera oljor från växtriket och anser det vara de enda råvaror som kan användas.

Tillverkningsmetoden skiljer sig också åt. Koka tvål kan betyda allt från just det som uttrycket säger att framställa tvål genom att ”koka” lut och fett till en fast konsistens, eller att göra tvål med kallprocess följt av att ”mogna” tvålen i ugnen till en ren kallprocesstvål. Varmprocesstvål kan också betyda att man framställer tvålen på det sätt man kan läsa om i Seymor’s bibel för självhushållare eller att man efter att ha gjort tvålmassa med en kallprocess färdigställer tvålen genom att ”koka” den i gryta på spisen till den fått rätt konsistens eller använder en s k slow cooker för att göra tvålen klar. Kallprocesstvål är troligtvis det mest vanliga sättet att göra tvål i liten skala och också det sätt som tillämpas utav de flesta försäljare av tvålar i Sverige.

Hur är det då med hudvänlighet – beror det på processen eller råvarorna eller kanske båda eller kan man göra hudvänlig tvål oavsett om man utgår från antingen animalt fett eller oljor.

Läser man om tvåltillverkning i stor skala så använder man ofta animalt fett, dels för att detta ses som en överskottsprodukt och priset därmed blir lägre än med växtoljor. Storskaligt tillverkad tvål anses (av en del) inte hudvänlig men samma personer framhåller att äkta tvål skall tillverkas av just animalt fett som ju de stora tvåltillverkarna använder. Tvål av växtoljor, framför allt olivolja framhålls av någon som det finaste som kan användas för huden medan andra anser att tvålen skadar huden och dessutom måste lagras väldigt länge för att mogna dvs få ett pH som inte är skadligt för huden. Tvål, som andra rengöringsmedel bör ha ett pH mellan 8-9 för att fungera. En tvål med pH 7, neutralt, har inte så bra rengörande effekt.

Vid vår tillverkning använder vi det fett som vi får naturligt som restprodukt vid slakt. För vår del är det fårtalg. Fårtalg får vi främst från utslagstackor som samlat på sig lager och som vi inte vill låta gå till spillo. Fårtalg behöver renas innan det går att använda i tvålen, det gör man genom att smälta talgen vid låg värme och hälla upp på burkar för förvaring.

Fårtalg
Smält renad talg

Förutom talg använder vi också växtoljor. Om det nu inte kan helt säkert avgöras vad som är bäst, det animaliska eller det växtbaserade fettet, varför då inte använda det som fungerar bäst till den tvål man vill göra. För vår del använder vi, förutom fårtalg, dessutom olivolja, mandelolja, rapsolja allt efter vilken karaktär vi vill ha på vår tvål. Det brukar inte vara något problem att åstadkomma förtvålning och någon längre lagringstid brukar inte heller behövas. Om tvålen är användbar beror till syvende och sist på att man är noga med ingredienserna, som vägs inte mäts upp, och det slutliga pH-värdet som tvålen fått som färdig. Den tvål som tillverkas hos oss kan vara kallprocessad vilket ger en ljusare tvål som ibland behöver lagras några veckor för att bli som bäst, kallprocessad/ugnsprocessad ger också en relativt ljus tvål som behöver vila en ibland två veckor för att bli tillräckligt hård men som är fullt användbar direkt eller varmprocessad vilket också ger en helt färdig tvål men som tar längre tid med ”kokning” för att bli klar. Den varmprocessade tvålen blir mörkare i tonen än den kallprocessade. Framför allt gäller det mjölktvål dvs tvål där man istället för vatten blandar luten med mjölk.

Tvålen skall, när den är färdig, hällas upp i en behållare för att få sin form och kunna delas i lämplig storlek. Husbon’n har tillverkat lagom stora formar som kläs med vaxat papper för att lätt kunna lyfta ur tvålen när den stelnat.

Tvålformar
Tvålformar med vaxat papper
Kokt tvål

Årets tillverkning av tvål omfattar både kallprocesstvål, kallprocess med mogning i ugn samt varmprocesstvål/kokt tvål. Samtliga tvålar har fått ligga till sig någon vecka men var helt säkra redan vid tillverkningen. Någon sort har fått en svag doft, någon har fått en tillsats av årets sista skörd av ringblommor som fått ligga till sig i olja. En sort har en mustig egendoft och färg på grund av mjölkbasen. Alla är bra för huden, ger ett lagom lödder, inte för mycket eller för lite utan precis som det skall vara lagom.

Tillpassning av lagom stora tvålar
En del av årets tvål färdig för användning

Att hålla sig uppdaterad

Bäst-före-datum  kan vi se angivet på varor vi köper framför allt när det gäller livsmedel. Att det idag också gäller kommunikationsmedel, datorprogram och också maskinvara får man påtagliga bevis för. Programvara står sig bara en kort tid innan påverkan gör, att det man lagt ned mycket arbete på, måste få en uppfräschning för att motstå hotande angrepp. En del uppdateringar går smärtfritt andra leder till en massa oförutsett arbete för att få programmet att fungera som det var avsett.

En hemsida skall vara företagets ansikte utåt och när den, efter uppdatering, visar tecken på sönderfall eller i alla fall inte beter sig som den gjort innan uppdateringen, ja då sitter man där och undrar var felet uppstod och vad i hela friden man skall göra åt det.

Så var det för mig, som glatt lydde uppmaningen att uppdatera för att förhindra att sidan blev utsatt för angrepp via de säkerhetshål som konstruktören av programvaran upptäckt. Resultatet blev många timmar för att få bort de plötsligt dubblerade sidrubrikerna. Uppdateringen tog bort alla inställningar för hur sidan skulle visas för er besökare. Efter mycket grymtande och flertaliga försök till åtgärder är nu allting nästan som vanligt igen men några fler gråa hår har det säkert blivit. Dessa hade redan tidigare boostats med ekonomiarbete. Bokslut, ett för vart av verksamheterna hos oss, momsredovisning och nu i antågande deklarationerna som inte är så enkla som försäkrats om att de skall vara. Nåja, det är ju till viss del självförvållat. Vill man agera småföretagare får man finna sig i alla svårigheter som undersysselsatta byråkrater förser oss med.

Efter all administration är det skönt att arbeta med mer praktiskt arbete. I en av mina vävstolar sitter handduksväv. Våra frottéhanddukar har börjat att ge upp sin funktion och förpassas en efter en till putstrasor istället för den funktion som de ursprungligen var tänkta för. Som envis återbrukare finns det alltid användning även för det som inte fungerar som avsett. För oss som ytbehandlar de produkter som säljs i webbutiken är utslitna handdukar guld. Vi behöver inte använda våra slantar till trassel utan kan klippa handdukarna i lagom stora bitar och ge dessa ett fungerande slut. Men det kräver att det finns nya handdukar att ta till. Det är en sådan väv som nu sitter i vävstolen.

Handduksväv  – ett av två olika mönster vävda i samma uppsättning

En handduk återstår att väva innan vi har tolv nya handdukar att använda istället för de gamla. Det får bli ett antal nya badhanddukar också när handdukarna är nedklippta. Stora, heltäckande sådana som man kan svepa in sig i efter duschen, vi som inte har supervarmt inne eftersom vi eldar själva och värme under vintern kräver en viss mängd energi  för att bygga upp ett vedförråd under vårvintern. Det är vad vi gör just nu.

Vävstolen med handdukar står vid ett söderfönster. Utanför fönstret växer en ormhassel. I denna har vi  satt upp ett antal talgbollar till våra vänner småfåglarna. Oftast är det Blåmesar, Talgoxar och Nötväckor som sitter i bollarna men ibland får vi finbesök som när en hackspett kommer och tar del av de serverade delikatesserna. Fåglarna brukar vara svåra att fånga på bild men ibland har man tur.

Hackspett på besök

 

 

Grindsystem

English below

Ett av höstens arbeten när man har får är att förbereda fårstallet för vintern. Vi har en gammal byggnad för fåren, en byggnad som inte är anpassad till modern hantering eller maskinell sådan. Det gäller alltså att bruka handkraft för att gödsla ut permanentbädden inför den nya ”stallperioden”. Vinterhanteringen av våra får sker på fårens villkor. Med andra ord  fåren kan tillbringa sin tid som de önskar, inom- eller utomhus. Vårt grindsystem består av grindar och utfodringsdel tillverkad av gårdens smed, också kallad husbon’n eller KM. Grindar av järn måste underhållas med ny färg åtminstone vart annat år. I år är ett sådant år. Som tur är kan vi hålla till inomhus med målning vilket gör att grindarna torkar betydligt fortare än om vi skulle gjort det i fårstallet.

Målning av grindar till utfodringsränna – Painting gates for sheep feeding

Del av lilla foderrännan – Part of the small feeding lane

Förutom målning av grindar skall väggar kalkas om för att göra det lite ljusare och mer hygieniskt för våra tackor. Det arbetet har utförts av KM som efter att väggarna torkat nu kan montera utfodringsrännorna. Snart är stallet återigen brukbart som vinterbostad, i uppfräschat skick om än inte nyskick. Mormors och morfars djurstall kan bevaras ytterligare en tid innan tidens tands påverkan kräver en annan bostad för våra får.

One thing to do in the fall is to make the sheep house ready for winter. Our sheep barn is an old building not suitable for modern machine handling. We have to use hand power to remove  manure for next winter. The management of the sheep during the winter is under the conditions of the sheep. In other words our sheep can use their time as they wish, inside or outside the sheep’s barn. Our gating  and feeding partare made by the farms blacksmith, aka master or DH. Gates of iron has to be painted every two years. This year is a painting year. Fortunately we can take the gates indoors for painting and drying, and the gates dry more quickly than if we have had to do it in the barn.

Except for painting gates the walls are going to be chalked to make the barn a little lighter and more hygienic to our ewes. That work has been done by DH who, after the walls have dried, can mount the feed slots. The sheep’s barn is soon usable as winter residence, in refreshed condition, if not in new condition. Grandmother’s and grandfather’s  house for their animals, can be saved for a time, before time has come for us to build a new home for our sheep.


	

Ett äpple om dagen…

Äpplen  är en lycka att ha tillgång till. På gården finns fortfarande kvar träd som planterades av mina morföräldrar. En del av träden som fanns när vi tog över gården har försvunnit. Ett par har fallit under någon av de stormar som härjat på landets västsida, något har drabbats  av röta och fallit för sågen och några stod för nära huset med risk för påverkan på husets utsida eller grund.  Kvar finns några träd bland annat ett Halländskt Brunnsäpple, ett äpple som passar utmärkt som matäpple. Hos oss får det lov att fylla årets behov av äpplemos.

Förra året fick vi enormt mycket äpplen på det trädet, i år var det mer måttliga mängder. Ett träd som inte ofta ger helt mogna äpplen hos oss är Cox Pomona.  De två sistå åren har också detta träd gett mogna äpplen som också dessa fått ingå i moskoket.

Äpplemos på vårt sätt är ett passerat mos. Äpplena delas och kärnas ur och delas sedan i skivor. Vi skalar inga äpplen utan skalen får vara med och ger också en del av sin färg till det färdiga moset. Äppleskivorna ångas i Saftmajan till en ”nästan färdig” konsistens och passeras sedan med hjälp av köksmaskinens tillsats.

Äppleskivor färdiga för ångning. –

 

Passering pågår.

Även om maskinen för en del oväsen är jag tacksam för att det går fort och relativt enkelt.

Det färdiga resultatet blev ett antal burkar som skall förgylla  vår frukostgröt eller flingorna och beräknas räcka för vinterns behov. – och lite till.

Färdigt att hälla upp

Två dagar anslogs till äpplena. Resultatet blev ett tjugotalet burkar som skall förvaras i gamla husets fantastiska matkällare.