Vi väntar, och väntar och tackorna blir bara större och bredare och mindre rörliga.
Men i morse fanns hon där, vårt lilla nyfödda tacklamm. Gullan, vår ungtacka av värmlandsras, hade fått ett tacklamm. Tre kilo tung, brun med vit hätta, stod hon där knappt torr när vi kom till fårhuset.
Nu är mor och barn placerade i egen box för att bekanta sig med varandra.
We are waiting and waiting for the lambs to arrive and the ewes get bigger and bigger and move very slowly around. Then, today there she was, our newborne ewelamb. Gullan our young Värmland ewe, had got a ewe lamb. When we came to the sheep shed there she was, brown with white cap, with a weight of 6,6 lb and barely dry. Now the mother and child has got their own box to get familiar with each other.
För några dagar sedan när förrådet behövde kompletteras och försändelser hämtas och skickas, gav vi oss iväg norrut till grannkommunen. Ärendena uträttades och hemfärden påbörjades. Av en händelse gjorde bilen en avstickare via en mindre väg. Husbon’n medgav att nyfikenheten på vissa ullproducenter, nyligen inflyttade från landets södra del, hade sin del i vägvalet. Dessa ulliga, långhalsade nykomlingar skulle finnas i en hage hos A. Två skulle de vara. Visst fick vi syn på dem, men vänta nu – de två hade blivit tre! Ett litet stoföl stod nu jämte sin mamma och tittade nyfiket på världen.
Rask svängde husbon’n in på ’A’s uppfart. A visade sina långhalsade lamadjur och berättade om sin önskan att komplettera sin materialbank med denna annorlunda ullproducent. A har, liksom vi, också får och ett stort intresse för ull och ullhantering. Läs mer om lamadjur här och om A och hennes djur här.
Some days agoour supply needed an uppdate and the post office a visit and we headed north. The buisiness were taken care of and we started going home. By coinsidence the car went on a smaller way. Hubby admitted he was curious about some newly arrived woolly creatures . These woolly, longnecked newcombers should be in a pasture with A and there should be two of them. We spotted them, allright, but hey, waite a moment – the two has become three! A little mare foal stood beside her mother curiously looking at the world.
Hubby quickly made a turn into A’s driveway. A showed her long-necked lamas and told us her wish to complete her supply of wool with this unusual wool. A are, like us, a sheep owner and has a great interest in wool and wool handling.
English in between
Så har det äntligen hänt. Årets första lamm har kommit. Två bagglamm av värmlandsras födda av vår första värmlandstacka, Hilda, som började visa tecken på förestående lammning igår kväll.
När husbon’n tittade in i fårhuset i morse, stod de där lite fuktiga men pigga och nyfikna..
Finally it’s happend. The first lambs of this year has arrived. Our very first värmland ewe gave birth to two ramlambs.When hubby entered the sheep shed this morning, there they were , a bit humid but alert and curious.
Två bruna bagglamm – Two brown ramlambs
Några som också var nyfikna var våra ungtackor av värmlandsras. ”Små nykomlingar som låter – vad är nu detta?”
För att inte störa mor och barn i den så viktiga, första kontakten placerades de, efter vägning, i en lamningsbox. Husbon’n satte upp en till för säkerhets skull. Vi har några tackor till som släppt ner mjölk i sina juver så det är bara att vänta och se.
Our young Wärmlands ewes were also curious. ”Tiny newcomers making sounds – what’s up? Not to disturb the mother and children when bonding, after weighing they were placed in a lambing box. Hubby put up another box in case of another lambing. Some of the ewes has let the milk down into their udders so we’ll waite and see.
PS. Spinnrocken har premiärspunnits. Kardrester av värmlandsull spanns till en liten härva mjukt och behagligt stickgarn. Ullen var från Hilda, vår nylammade tacka..DS
PS. I’ve spun a sample on the new spinning wheel from my last comment (Sorry, not in English). A small skein of soft and cosy knitting yarn. The wool I used came from Hilda our newly lambed ewe.
Only in Swedish today.
Ingen som läser min blogg har väl kunnat undgå att märka mitt intresse för spinnrockar. Framför allt olika modeller och konstruktioner av spinnrockar som tillverkats av spinnrocksmakare i vårt land.
Några av dessa tillverkare har jag lyckats utröna namnet på andra är fortfarande anonyma.
Ibland går det att se en koppling till en viss del av Sverige, ibland leder modellen tankarna även utanför landets gränser.
Som alltid är frågan om ursprung långt tillbaka i tiden oklar. Vad som är hönan och vad som är ägget, vad som kom först influenser från Skandinavien eller till.
Våra förfäder, nordmännens, irrfärder har fört fårraser bland annat till Skottland och Island, varför inte ett vidare kulturellt utbyte, där även spinnredskap och redskap för ull använt samma ”vandringsvägar” från och tillbaka till vårt land.
Häromdagen, för ungefär en vecka sedan, föll min blick på en spinnrock av en modell som inte fanns i min ”samling”. En liten, upprättstående spinnrock av Shetlandstyp, gjord av en man från Varaslätten , men aldrig använd som spinnredskap. Den användes som blompiedestal tills den inte längre ansågs ha någon plats.
Den blev min för en överkomlig summa och hämtades till sin nya tillvaro i fredags.
Spinnvinge och drivning fungerade men spolen satt fast. Fram med rundfil och smärgelduk och till verket.
Spinnvingens ten polerades av , spolens innanmäte filades med rundfil och efter fem minuters arbete roterade rullen fritt på tenen.
Ett drivsnöre knöts på och spinnrocken, som är dubbeldriven, kunde testas för första gången.
För att vara tillverkad på 1970-talet och använd enbart som blompiedestal, fungerade spinnrocken utan anmärkning. Lite fett i drivhjulets nav och läderfett till trampans och spinnvingens läderanslutningar för att ta bort knirkandet kommer att göra susen.
Ursprungsmodellen är troligen hämtad från Shetlandsöarna. Liz Lovick med bloggen Northern Lace skrev, i mars 2010, om en spinnrock hon fått som gåva. Bilden på den spinnrocken är väldigt lik mitt nytillskott även om Liz rock är gjord i halv skala. Utväxlingen på min spinnrock är, trots litet drivhjul, inte så illa. Ratio 8:1 dvs spinnvingens trissa roterar 8 gånger på ett tramptag, vilket motsvarar att spinna ett ordinärt stickgarn. Nu återstår bara det roliga – att premiärspinna. Kanske garn av ull från ett av mina värmlandsfår.
