Bärsjal – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

Kaizen

Ett begrepp som förekommer inom företagsvärlden är Kaizen – ständiga förbättringar. Det är användbart också i det lilla, att förändra, förbättra och utveckla sig själv och sin verksamhet är viktigt. Allt blir inte som man tänkt sig, då är det bara att ta nya tag. Annat blir precis så bra som det var tänkt och arbetet flyter lätt och smidigt. Min partner i utvecklingsarbetet är KM, min livspartner, som (gärna) lyssnar till mina ideer och som dessutom är en fena på att hitta kluriga lösningar för utförandet av desamma.

Det senaste projektet uppstod när äldsta barnbarnet hade önskemål om en tunnare bärsjal till sommaren. Efter en del funderande blev beslutet att väva en sjal i damast. Att väva damast startar alltid med ett rutblock och blyrtspenna. Först när mönstret är färdigritat flyttar jag över till datorn och lägger in det i mitt vävprogram för att få fram dragnota och solvnota. Jag skulle definitivt kunna använda min kladd men det är mer praktiskt att kunna skriva ut några kopior, dels för att ha vid arbetet dels att spara i pärm.

Sedan återstår att välja garn till varp och inslag och att varpa, denna gång en flerfärgad varp med ett enfärgat ljusare inslag.

Det blev problem med varpens många färgbyten som medförde att sektionsvarpbommen blev opraktisk att använda. Det var den bommen som var försedd med förlängning. Vävstolen är försedd med två garnbommar men bara en har förlängning. Efter samtal med KM kom vi fram till att modifiera vävstolen (igen) denna gång med en förlängning som kunde härbärgera båda bommarna med samma avstånd till mönsterskaften.

Efter KM’s arbete ser västolen ut så här.

Vävstol med förlängning och början på varp

Tunn varp innebär många stygn och många lod för att tynga varpen. Loden jag hade sedan tidigare fick kompletteras med 100 nya av samma sort. För att räcka till fick jag också ta till ett antal lod sydda av tyg och fyllda med sand som jag gjorde för många år sedan och som är betydligt tystare än metalloden.

Att sätta upp en vävstol för damast tar tid. Alla trådar skall solvas två gånger. Eftersom jag valt att sätta alla solv på ett skaft för att solva skall dessa senare fördelas i rätt ordning på mönsterskaften. Här gäller det att ha tungan rätt i mun och styrka i armarna. Loden för denna uppsättning väger 17 kilo. Nu återstår att solva färdigt och knyta fram innan mönstret kan provvävas och skärskådas för att se om resultatet blev som det var tänkt.

Genvägar eller senvägar

Alla söker vi väl efter att förenkla eller underlätta vårt arbete. Ibland lyckas vi och kan glädjas åt att våra framsteg, ibland är resultatet gott men tidsvinsten tveksam eller saknas helt.

Varpning är ett sådant moment som skulle må bra av att kunna göras på ett smidigt sätt för att få en jämn och problemfri vävning. Ett sätt skulle kunna vara att efterlikna industrins sätt och varpa i sektioner. För att kunna konstatera om det faktiskt underlättar arbetet måste man prova. Först krävs att man har den utrustning som krävs, alltså måste vävstolens varpbom utrustas med en tillsats för sektionsvarpning. Denna består av fyra lister med borrade hål i två rader. I dessa hål sätts stålbyglar i mitt fall med två centimeters mellanrum. Listerna skruvas fast på varpbommen. För att varpningen skall kunna ske smidigt gäller det att vara noga så att byglarna placeras exakt mitt för varandra.

Förutom bommen behövs någon form av hållare för de spolar som skall generera den färdiga varpen. För varje sektion med varptrådar som krävs i det två centimeter breda utrymmet måste det finnas en spole som lämpligen placeras i ett spolrack eller annan typ av hållare. Mormors spolställ, förvarat på vinden i gamla gårdshuset, blev en del av installationen.

Samtliga trådar skall samlas till en knappt två centimeter bred varp i en hållare med möjlighet att påverka spänningen av trådarna och sedan är det bara att dra på rätt längd i varje mellanrum på bommen tills hela varpens bredd är kompletterad. Nu är det väl inte ”bara”. Det gäller att vara uppmärksam så att alla trådar hamnar där de skall, rätt längd dras på, att skälet blir riktigt och att trådarna klipps av med rätt längd kvar i ”svansen”.

Hur är det då med tidsåtgången? Det blir ingen tidsvinst! Att varpa i sektioner går inte snabbare än att varpa en varpfläta eller två. Blir det bättre pådraget? Ja, spänningen på trådarna blir lika i varje sektion förusatt att alla spolar har lika mycket varp. Det krävs lika många spolar som antal varptrådar vilket kräver att man antingen kan spola om varpgarnet till fler spolar eller att man använder samma varpgarn till fler varpar för att motivera inköp av ett större antal spolar av samma material, färg och kvalitet.

Efter varpning, solvning och framknytning kommer så arbetet med att se om bilden i huvudet motsvarar det färdiga resultatet. I detta fall är det en bärsjal att användas för att bära familjens allra nyaste medlem som väntas om någon vecka.