emma – Sida 7 – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

DATOR =dubbelt arbete åt alla

Det var det allmänna talesättet när jag började arbeta med datorer 1986.
Det har med tiden visat sig vara helt sant.
Då, när det begav sig, var jag mitt inne i att skriva ett arbete som avslutning på en utbildning till ergonom. Jag hade ett halvtidsarbete hos en man som hade framtidsvisioner samtidigt som jag arbetade halvtid med mitt eget företag och läste på halvfart på universitet.

Då, när jag skulle skriva mitt arbete, började jag den långa resan av arbete med datorer och dess gömda förutsättningar och möjligheter.
Arbetet klarades av och blev godkänt trots att de första tio sidorna skrevs två gånger på grund av att jag råkat trycka på Caps Lock-knappen utan att uppmärksamma detta.

Något år senare, 1989, skaffade jag min första egna dator. Den levererades utan installerad programvara så det första blev att plöja två mastiga instruktionsböcker innan jag laddade in programmet som då var en windowsvariant som kallades 386. På den datorn med det programmet körde jag bokföring, ordbehandling och ett CAD-program.
Programmen var till viss del enkla om man jämför med hur programmen ser ut idag.

1994 gick jag in i ett samarbete där jag såg mig tvungen att också ta mig an administrationsuppgifter bland annat att sköta vårt företags datorer och dess användare.
Min första dator hade under tiden bytts ut mot mindre, modernare och mycket snabbare datorer med arbetsstationer som kunde få plats på skrivbordet utan problem.
Windowsversionerna byttes ut och min favorit var Windows 3.2 där man kunde se var man lade in sina filer och också flytta dem och redigera dem utan problem. Då var programmering inte något större problem.
1994-95 vikarierade jag som lärare i ekonomi för gymnasiets årskurser 1-3 och hade också ekonomi i kurser på eftergymnasial nivå. En tid som var mycket intressant och givande och där arbetet med, de nästan vuxna, eleverna var otroligt stimulerande. Då var mina kunskaper om datorer och arbetet med dessa något som inte alla hade och mina elever hängde över min axel för att se vad jag gjorde och hur.
Sedan dess har programvarorna blivit större,”modernare” och mer invecklade och att hitta rätt kräver både list och envishet.
Men skam den som ger sig.
Jag har arbetat med egen hemsida sedan starten 1998 och det har under årens lopp hunnit bli fyra stycken.
Nu är det femte sidan som tagits fram och också placerats på en server där jag fortsätter att administrera den. Den skall följas av en ny webbutik i egen regi (påbörjad) och en blogg på samma plats (också påbörjad).
Arbetar man med hemsidor vill man veta var filerna ligger och var ändringar skall placeras för att sidan skall fungera så bra som möjligt. Till exempel när man skall placera in en räknarkod som gör att man kan se vad eventuella besökare tycker är intressant. Sådant är enkelt att göra i rena html-sidor men nu var det det där med php.
Mm..
Kan man inte får man lära sig och leta och prova och ändra och titta om det fungerar. Man kan också diskutera med vuxen dotter, nu när man inte längre är den som kan mest, även om det är mycket.
I går kväll fungerade det och koden satt där den skulle och räknaren började räkna tills..
Skulle bara ändra lite för sidan såg inte riktigt ut som den skulle och vad händer? ”Hittar inte koden” säger räknaren.
På’t igen men först stadsbesök och presentinskaffning inför barnbarnskalas.
Nu efter ytterligare någon timma vid datorn och gruffandet över obefintliga instruktionsböcker så fungerar det igen.
Så nu skickar jag ett stort tack till främst dotera som hjälpte till med att logiskt resonera och till den högre makt som till slut kan bringa reda i min computer med litet, något överårigt minne (läs min hjärna) och sist men inte minst min envishet som hjälpt, och stjälpt, mig i många situationer.
Här fortsätter jag glatt att ge mig på det som ger mig motstånd och utmaningar och tröstar mig med att en gång var det enkelt och att man lär sig hela tiden även om det tar emot.

Gör om – gör rätt

Även om man vet att saker och ting skall göras på rätt sätt för att fungera är det inte alltid man gör så.
Jag håller på att sticka en tröja i handspunnet garn av Värmlandsfår.
Tröjan som är naturfärgad är tänkt att förses med ett mönsterstickat ok. För detta behövs garn med avvikande färg för att över huvud taget synas.
Sagt och gjort – här skulle färgas.
Garnet var tvättat innan stickningen av tröjan påbörjades men som många vet har Värmlandsfår ull med högt lanolininnehåll och behöver en kraftig tvätt med reducering av lanolinet till ett minimum.
I min enfald så ansåg jag att en extra tvätt inte behövdes utan påbörjade färgning av garnet.
Det färdiga garnet hade precis de färger som jag avsåg. Nu återstod bara tvätt av garnet och sedan skulle här stickas ok med mönster.
Ha – trodde jag.
Om man inte vet det så innebär färgning av garn där lanolinet inte tvättats ur att färgen inte biter.
Föreställ er hur det kan se ut med färgat garn som fäller.
Det blå garnet blev nästan färglöst igen vid tvätten. Det var färgat på ett gråmelerat garn som blev -just det gråmelerat med en liiiten ton av blått knappt skönjbar.
Mitt gröna garn tappade färgen till hälften, det krappröda blev svagt orangefärgat, inte alls den djupa färg som det hade innan tvätten.
Det gula blev ett blaskigt färgat ljust citrongult.

Alltså! Gör om gör rätt.

Garnet tvättades, som jag för det mesta brukar göra när huvudet är med, med ulltvättmedel tillsatt med en tesked ammoniak.
Garn som skall färgas behöver inte torka efter tvätten så ny färgning vidtog nu på rätt sätt.
Jag färgar i gryta så varje härva som skulle färgas om fick ett bad som sakta höjdes till rätt färgtemperatur, 90 grader, och färgades färdigt under 45 minuter till 1 timma. Tillsatser i färgbadet ättika och medel för att förhindra alltför snabb pådragning av färgen för att ge ett jämnare färgresultat.
Färgbad där garnet tagit till sig all färg kan återanvändas med tillsats av lite mer ättika och utjämnande medel.
Det färdigfärgade garnet lyftes ur och placerades i durkslag för att rinna av och kallna innan tvätt av det färdiga nu avsvalnade garnet.
Detta garn behöll sin färg i tvätten!

Garnet efter två färgningar. Till höger de ursprungliga färgerna

Nu finns det numera dubbelfärgade garnet redo för att stickas till ett ok på min tröja. Nu återstår att komponera mönstret. Ett arbete som kräver eftertanke – bearbetning i tankarna – innan det kommer till handling. Som inspiration har jag Felicity Fords bok.

bok
Under tiden inspirationen manifesteras i ett mönster, spinner jag provgarner av olika slags ull och med olika tekniker. Kanske kommer bilderna av detta att så småningom hamna under respektive ullsort i webbutiken.

Flytt medför arbete…Puh!

Sedan vi beslutade oss för att installera fiber till huset har livet bestått av en kamp för att fixa allt det det innebär att byta server, göra ny hemsida, ta nya bilder mm för att inte ligga kvar på det gamla systemet.
Efter födelsedagar och julbestyr var det dags.
Planeringen av hemsidan har varit under ständigt arbete – inne i mitt huvud. Inget skrivet – inget färdigplanerat, bara en tanke om vad som skall finnas med och vad som får anstå tills vidare.

Att byta från en server som bara kan hantera sidor med html till en server som kan hantera php innebär en viss skillnad i upplägget av sidan.

Vilken server skall jag placera mitt arbete i.
Sen server som jag tänkte på i första vändan var den som hanterade pekaren till min närserver.
Hur mycket kunde man belasta den tänkta servern och vad fick man för pengarna där?
Det blev byte till ett annat serverhotell.

Nästa steg var att säga upp det nuvarande.
Det gällde bara pekaren, Mitt domännamn var säkert placerat hos ursprungsgivaren och mår fortsatt bra där.

Sedan blev det till att ändra inställningar hos domännamnshanteraren för att mitt namn skulle kunna kopplas till den server jag valt att gynna.
Det kunde jag enkelt göra själv med omedelbar verkan.

Vilken programvara skall man använda? Vad finns det för varianter att tillgå? Var kan jag få tag i det program som jag vill använda?
Efter tips tog jag mig en titt på WordPress. Det visade sig inte ha den minsta likhet med de program jag tidigare använt.
Föll inte mig i smaken.
Blev avrådd att använda Joomla som är ett mer avancerat program. Motvalls käring skall naturligtvis prova och se – Joomla liknade i mångt och mycket det program jag tidigare använt till min hemsida. Ett program som tillät många egna lösningar. Det liknade också det program jag använder för att administrera webshopen.
Joomla fick det bli.
Trots att programmet vill en del som inte jag vill och motstår en del av mina försök är det ett program som passar mig.

På mitt nuvarande serverhotell kunde jag nu lägga upp program och databas och påbörja arbetet med att gör en ny hemsida som kunde kännas ny och fräsch och ändå göra att besökare kunde känna igen sig och hitta det som var intressant.
Det gällde alltså att göra nytt, sovra i materialet, ta bort det som inte behövde finnas där (som den gamla webbutiken som hade tjänat ut nu när vi har den nya med betalning och allt) och tillföra andra delar som kan vara intressant.
Det här var den svåraste biten av alla. Man blir väldigt lätt hemmablind och det är väldigt lätt att köra på i gamla spår.
Men – så småningom utkristalliserades det som skulle bli den nya hemsidan. Den är nummer fem i raden. Vi har funnits på ”nätet” sedan 2001 och tiden och mina krav har successivt ändrats.
Jag är också säker på att detta inte kommer att bli den sista varianten av Gammeldags sida.

Vad händer nu då när hemsidan är klar och publicerad?
Nästa del att lägga över på egen plats är butiksdelen. Den är under arbete men den får ta den tid som behövs för att bli så bra jag kan göra den.
Där har jag valt ett annat program som inte heller är det enklaste men som kommer att bli bra – tror jag.
Har du inte besökt min nya sida önskar jag dig välkommen till oss www.gammeldags.se. Dörren på startsidan är en dörr som finns i vår närhet och som jag fotograferade en gång för många år sedan. Den får stå för inträdet i en ny dimension. door2

I menyn på sidan finns också en länk till vår webbutik. Butiken är uppdaterad med fler ullsorter och flera varianter av de redan befintliga sorterna under tops, kardband mm.

Efter arbetsdagens slut tar jag tillfället i akt och provspinner garn av diverse olika ullsorter, med diverse olika tekniker, med olika grovlek/finlek och naturligtvis på slända som är det medium som kommer att sysselsätta mig och förhoppningsvis många intresserade till hösten.
Och sländor har jag – ganska många – hur många är ointressant för andra än mig själv, så det skall jag bespara er.
Spinna kan man göra i stort sett var som helst men jag gillar sällskap och att sitta bekvämt, så jag sitter i min favoritfåtölj, bekvämt tillbakalutad och använder kroppens alla muskler (men inte alla på en gång).
Och JA jag vet vilka de musklerna är och när de protesterar vet jag också att utnyttja de kunskaper som jag tillskansat mig i mitt tidigare yrke som ergonom. Följer jag mina råd? Nja eller – jag är precis som mina tidigare kunder – skall bara göra det här – så litet får man tåla.
Fördelen är att jag också vet hur man tar hand om kroppen när det har gått snett.

Rekonstruktion eller nykonstruktion

Ibland är det tur att man har en make med både tålamod och kunskaper att tillverka delar till mina arbetsredskap.
En vävstol jag köpte för många år sedan har aldrig varit fullkomlig. Den har därför fått nya delar med bättre funktion ett flertal gånger under sin tillvaro hos mig.
Nu senast var det garnbommen som fick en något annorlunda form. Mannen som tillverkade vävstolen åt sin fru gjorde säkert så gott han kunde men garnbommens omkrets lyckades han inte med.
En dag blev det bara för mycket att behöva kompensera för en garnbom som inte stämmer så bommen plockades ur väven, togs till en mer lämplig plats och fick med hjälp av en hyvel en omkrets som är likadan över hela bommens bredd.
Eureka – nu behöver jag inte kompensera varken pådragning eller vävning längre.

Denna vävstol har snart inga gamla delar kvar förutom sidstyckena, men också dessa har fått förändringar.
I stort sett alla bommar (utom tygbommen) har nytillverkats eller omkonstruerats för att göra vävstolen till det perfekta redskap den borde varit från början.

KM i aktion med isättning av fler trampor

Vävstolen – en av många hos oss – är trots alla skavanker värd ett bättre liv och eftersom dessutom är den vävstol till vilken min skaftväxlare är gjord så får den finnas kvar.

Senast har den fungerat som väv för dotterdotterns matta. Vad som kommer härnäst får vi se.

Den väv som används just nu är den näst minsta Glimåkra vävstolen. En vävstol med 90 cm vävbredd, försedd med kontramarch, 8 skaft och uppsatt med en väv till fälltäcken i barnvagnsstorlek eller passande som sittdyna i en stol, fåtölj eller på en bänk.

Mina fälltäcken har mönster efter min design och appliceras på skinn av vår egen uppfödning.