Sommar, varmt väder och uppehåll innebär tvätt av trasmattor. När jag var liten skurade mamma mattor vid ån där det var gott om vatten att skölja mattorna i efter såpskurandet. Då fanns det grönsåpa i fast form inte den blaskiga, flytande såpa som finns idag. Då kunde man ta en klick såpa ur burken där såpan förvarades, stryka ut den på en bit av mattan och sedan skura längs med mattans inslag. Idag känns det som att åtgången på såpa är mycket större än då eftersom den redan är uppblandad med vatten.
Årets mattvätt fick ske på gården hos oss. Två stora rostfria baljor fylldes delvis med vatten, en avpassad läm lades över var balja, mattorna blötlades en stund – en matta i var balja. Efter en stund kunde det något slitsamma skurandet påbörjas, först mattans ena sida sedan den andra. Tre mattor skurades, sköljdes i balja och dessutom med vattenslangen, fick rinna av genom att rullas hårt och ställas på högkant i skuggan en stund.
Mattvätt i baljor
Husbon’n deltog på sin kant med att förbereda för avancerad torkning genom att klippa häcken. Måbärshäcken är lagom bred och tillräckligt lång för att rymma två gångmattor och en bredare matta.
Torkställning
Efter avslutat arbete, som en varm dag genererar massor av energi i form av värme och som kroppen gjorde sitt bästa för att kyla av (svettigt), kunde vi tillsammans beskåda vårt verk, häcklippning och mattvätt, och glädja oss åt fräscha mattor att placera på golven igen.
När man arbetar och lever ett liv som småföretagare kan dagen innehålla många olika moment. Starten på arbetet börjar när husbon’n har serverat frukost (på sängen) vilket han gör varje dag, en lisa för en extremt morgontrött person. Det är också skönt att forsätta med en stunds läsning. Morgonlitteraturen kan antingen vara en fortsättning på den skönlitterära bok som måste till för att husmor skall kunna få sin skönhetssömn ( tack biblioteket för dessa) eller en av de otaliga fackböcker som hamnar hos oss. De senare köps in efter tips i redan inköpta böckers referenslista eller tips från personer som har liknande verksamhet som vår. Under tiden de penetreras in i minsta detalj finns de på bordet i sängens omedelbara närhet. Eftersom kunskaperna till största delen inhämtas efter arbetsdagens slut måste de finnas nära till hands.
Whenworking and living a life as a smallbusiness holder the day can include many different moments. The day begins when hubby has served breakfast ( in bed) wich he does every day, perfect for a person extremely tired in the morning. It’s also nice to continue the day with some minutes reading. The litteraturemay be a continuation of the fiction book, necessary for the housewife to get her beauty sleep (thank you library for those) or one of the numerous non-fiction books we buy after paying attention to the references in books we already have orbeing hintedat by people with the same interest. Meanwhile, they are on the table in the immediate vicinity of the bedreadyto be read.
Sängbibliotek – Bed library
Väl uppe tar nästa moment sin start. I de fall husbon’n har färdigställt några av de redskap som tillverkas hos oss skall dessa märkas och ytbehandlas. Det är husmors uppgift liksom uppdatering av webbutiken.
When I got up next moment starts. If hubby has finished some of the tools we make, I have to mark them with our logo, finish the surfacesand update the webshop.
Redskap färdiga för ytbehandling – Tools ready for finishing
Det är dessutom tid för bokslut och momsredovisning. Två verksamheter skall redovisas (också en uppgift som faller på husmor). Även om all redovisning sker i anslutning till händelserna skall de sammanställas och redovisas. Vår verksamhet är liten vilket innebär att sammanställningen sker en gång om året.
In addition, it is time for financial statements and VAT reporting. Two businesses must be reported (also a task that falls on the housewife). Although all reporting is done in connection with the events, they must be compiled and reported. Our business is small, which means that compilation takes place once a year.
När alla ”måsten” avklarats kan det verkliga arbetet börja, alltså arbetet inom det mjuka hantverket. Mitt arbete ”bara för nöjes skull” är färdigt. Inspirerad av senaste numret av Väv, där Marie Ekstedt Bjersing delade med sig av ett mönster på påsar satte jag upp en väv i min Göta. Jag kunde som vanligt inte nöja mig med den färdiga vävnotan utan ändrade efter mina förutsättningar och behov. Annat garn, vävsked, storlek och trampordning. Det färdiga resultatet är nu tvättat och manglat, vänt ut och in och dubblerat, struket för att bli smidigare. En söm i kanten på öppningen för band gör att bandet kan hållas på plats.
When all the ”must” has been clarified, the real work can begin, that is, the work within the soft craft. My work ”just for fun” is complete. Inspired by the latest issue of Weave Magazine, where Marie Ekstedt Bjersing shared a pattern on bags, I set up a weave in my Göta loom. As usual, I could not accept the weaving note made by Marie, but changed according to my conditions and needs. Other yarn, reed, size and treadling. The finished result is now washed and mangled, turned in and out and doubled, ironed to be smoother. A seam at the edge for the band opening, allows theband to be held in place.
Vävd påse – Woven bag
En handvävd påse måste ha ett handvävt band. Ett lagom smalt band i tunt garn. Efter att ha beslutat att väva bandet i en bandgrind även om jag föredrar att använda min lilla bandvävstol, gjordes ett mönster med bottentrådar och mönstertrådar. Inspirerad av Strömsö’s band med randig kant och hjärtan, varpades ett lagom långt band med hjärtan av ett annat slag. Bandet blir färdigt knappt 8 mm brett, lagom för att kunna dras genom öppningen. Varje påse får två band trätt ett från var sida.
A hand-woven bag must have a hand-woven band. A fairly narrow band in thin yarn. After deciding to weave the band in a back strap inkle loom even though I prefer to use my little inkle loom, a pattern was made with bottom threads and pattern threads. Inspired by Strömsö’s band with striped border and hearts, a fairly long band with hearts of another kind was warped. The band is finished just under 8 mm wide, just enough to be pulled through the opening. Each bag gets two bands, pulled one from each side.
Hjärteband – Heart band
När varpan ändå var framme varpades också till ett tyg som skall användas att klä korgar avsedda att härbärgera mina skyttlar. Varpen är i två färger och skall vävas rutig i tuskaft med ett mönsterinslag i annan färg i varje ruta. Varpen blir ca 6 meter och skall räcka till fem korgar. Mönstret ritades upp i ett vävprogram för att kunna leka lite med solv- och trampnota och för att få en bild av hur det färdiga tyget kan tänkas bli. Vävprogrammet har jag haft i tjugo år och kan användas också för vävnotor till damast. Varpen sattes upp i vävstolen med dubbla varpbommar. Den övre varpbommen dras på som vanligt medan den nedre är en sektionsvarpbom som också har en förlängning för att användas när jag väver damast.
When the warping mill was still there, I also made a warp to a fabric, to be used to dress baskets, intended to accommodate my shuttles. The warp is in two colors and is to be woven in a checkered pattern with a different colored pattern thread in each box. The warp will be about 6 meters and will be enough for five baskets. The pattern was drawn in a weaving program, to be able to play a bit with the heddles and treadling notes and to get a picture of how the finished fabric can look like. I have had the weaving program for twenty years and it can also be used for weaving notes for damask. The warp was set up in the loom with double warp beams.The upper warp beam is used as a normal beam, while the lower one is a sectional warp beam prolonged to be used when weaving damask.
Dubbla varpbommar – Double warp beam
Pådragningen sker med hjälp av min knekt, en enkel anordning som har besparat husbon’n mycket elände. Knekten gör att varpen kan dras på utan hjälp av extra händer och pådragningen blir otroligt jämn. Solvning och skedning sker i ett moment med skeden fäst vid främre skaftet. Här använder jag mitt andra oumbärliga redskap, den automatiska skedkroken. Tack till den konstruktör som gjort den. Den gör att jag kan lita till min hörsel i stället för att anstränga ögonen för att se skedmellanrummen.
The beaming on is done with the help of my warping trapeze a simple device that has saved hubby a lot of misery. The trapeze allows the warp to be sleyed without the help of extra hands and is incredibly smooth. Heddling and threading threads in the reed takes place in one step with the reed attached to the front shaft. Here I use my other indispensable tool, the automatic reed hook. I owe many thanks to the designer who made it. It allows me to trust my hearing instead of straining my eyes to see the reed openings.
Mekanisk skedkrok – automatic reed hook
Varpen är pådragen, solvad, skedad, framknuten och provvävd. Nu är det vanlig körsträcka som ibland kan bli lite tjatig. Nästa väv är redan planerad. Den kommer att bli i ull.
The warp is beamed, the heddles are threaded, so is the reed, the warp is knotted and a sample is woven. Now it is the usual mileage which can sometimes get a little tedious. The next weave is already planned. It will be in wool.
Provvävt – woven sample
Varje dag, i alla fall de dagar som inte regnet öser ned, skall vi också hinna med den dagliga promenaden. Trots att det bara är februari är det plusgrader och vid huskanten har snödroppar tittat fram.
Every day, at least the days that the rain does not pour down, we also have to catch up with the daily walk. Even though it is only February, it is plus degrees C and snow drops is shown beside the house.
Snödroppar – Snow drops
Några kilometer från oss flödar ån av vatten som brusar fram. Dånet från ån kan, vid tjänlig väderlek, höras hem till oss.
A few kilometers from us, the water flows down the river. In good weather, the roar can be heard at our home.
Brusande å – effervescent stream
Den tillgången på vatten skulle jag gärna haft i anslutning till oss. Tänk vilken möjlighet till naturlig tovning/valkning av vävt ulltyg det skulle innebära. Nu får vi bara beundra den naturkraft som naturen står till buds med.
I would love to have that much water at our farm. Imagin the possibility to fulling/walking/waulking woven wool fabric. Now we can only look at the amazing force of nature.
December 2019 – knappt tre veckor kvar till julafton. För några dagar sedan var det snö på marken och rimfrost i träden. Det var lagom kallt och marken frusen så att det var lätt att ta sig fram ďär det tidigare varit lerigt och näst intill omöjligt att gå utan stövlar. Frosten hade gjort de mest fantastiska skapelser – isblommor eller snöstjärnor vilket man nu valde att tolka det som.
Snö på marken – Snow on the groundoch på träden – and on the treesFrostblommor – Frost stars
Vid promenaden idag var det snöfritt. Regnet hade öst ner under den gångna natten och åkrarna runt omkring var vattentyngda. I ån, som i somras bara bestod av små bäckar, brusade vattnet fram över stenar och klipphällar och bredde ut sig över trädrötter som annars står på torra land. Vid det som tidigare var en vattendriven såg, finns nu bara fundamentet kvar och där stannade vi till och fascinerades av vattnets framfart.
En annan form av kontrast kan man se vid förändringar inomhus. Dessa kan föranledas av ett påträngande behov av fönsterputs. Om man skall putsa fönster måste man komma fram till fönstret eller i detta fall tre fönster. Dessa fönster finns i det jag kallar lilla vävrummet. Där finns tre av mina minsta vävstolar samt ett omfattande lager av vävredskap och vävgarn.
Vävrummet innan – My studio before
Två dagar senare och efter en omfattande logistisk verksamhet ser samma rum ut så här. Rena fönster, tvättad gardin och bättre ordning.
Vävrummet efteråt – My studio after
December 2019 – barely three weeks left for Christmas Eve. A few days ago there was snow on the ground and hoarfrost in the trees. It was just cold enough and the ground frozen so that it was easy to get to where it was previously muddy and almost impossible to walk without boots. Frost had made the most fantastic creations – ice flowers or snow stars, depending which way we choose to express it.
At our walk today the snow had gone. The rain had been falling the past night and the fields all around were water-heavy. In the river, which in the summer consisted of small streams only, the water rushed over rocks and rocky outcrops and spread over tree roots that otherwise stand on dry land. At what was previously a water-powered saw, now only the foundation remains, we stopped and were fascinated by the progress of the water.
Another form of contrast can be seen in changes indoors. These can be caused by an urgent need for window cleaning. If you want to clean windows, you have to reach the window or in this case three windows. These windows are in what I call ”the small weaving room”. There are three of my smallest looms and an extensive stock of weaving tools and weaving yarn.
Two days later and after an extensive logistic operation, the same room looks like this. Clean windows, washed curtains and better order.
Min mormor var, förutom att ha fött tio barn, också handväverska. Vid sidan av alla praktiska bestyr i hemmet med barn och djur, vävde hon åt en lokal förläggare. Det hon vävde var handdukar i gåsögon. De redskap hon använde, vävstolen, varpan, rullar och rullställning, garnvindor med mera, fanns kvar på gården när vi tog över på sent 1980-tal. Vävstolen hade jag fått ta över redan innan i samband med att jag gick vävutbildning i slutet av 1960-talet. Det var min första vävstol, av äldre modell med stock som varpbom, troligen tillverkad av min morfars morbror som var möbelsnickare. Den saknade sträckbom, knäbom och lattor, hade fast sittbänk vilket gjorde att vävstolen stod stilla när man slog hårt och tramporna var fästa vid främre bommen. Den vävstolen var min läromästare. Det var då jag lärde mig hantera och kompensera för det inte helt perfekta som att bommen hade en spricka som gjorde att den inte hade exakt samma omkrets över hela bredden eller att slagbommens hål var rejält slitna.
Till mormors vävstol fanns också vävskedar av äldre typ. Dessa visste jag inte om innan vi tog över gården och kunde gå på upptäcksfärd i det gamla huset. På vinden fanns också en väggfast varpställning med knaggar uppsatta i takstolarna, en stor varpa på över fyra meters omkrets som vid varpning togs ner i rummet och placerades i ett fäste i taket och en varpfot på golvet. Till varpan hörde en spolställning för rullar som till utseendet liknade stora spinnrocksrullar. På dessa spolades garnet upp troligtvis med hjälp av spinnrocken som fanns tidigare i huset.
Vävskedarna är tillverkade med trä- eller vassrör, vilket har jag inte kunnat avgöra, och är betydligt lägre än de jag använde i början av min vävbana. Av de sex gamla vävskedar jag har varierar höjden mellan knappt 8 cm och 9,5 cm. Längden var anpassad till vävstolens slagbom. Skedarnas längd varierar från den kortaste som mäter 67,5 cm och till den längsta som mäter 105 cm. Antal rör/10 cm sträcker sig från 40 till 95.
Några av de gamla vävskedarna – Some of the old reeds
Uträkningen med antal rör är min egen. Det finns en äldre märkning men tiden har gjort den omöjlig att tyda. En av vävskedarna har en indelning som jag uppfattar som indelning i bund. Antal rör mellan de iknutna trådarna är 48, vilket omvandlat till två trådar i rör innebär 96 trådar i ett bund. Talet användes för att räkna ut garnåtgången till en varp.
Indelning i bund – the reed divided in ”bund” an old swedish word for an amount of threads in a warp
Mer om indelning av trådar i pasma, bund med mera finns att läsa på www.bergdalaspinnhus.com/artiklar (där man kan hitta en massa intressant) och i ”Lanthemmens vävstolar” förf. Gertrud Grenander Nyberg.
En av väskedarna är märkt i båda ändarna med NPAS vilketborde vara tillverkarens märkning. Vem denne NPAS var är okänt för mig.
Under 1990- talets sista år använde jag en av de gamla vävskedarna när jag vävde vilket gick att se på grund av den lilla ojämnhet som blev i den färdiga vävnaden. Nu finns skedarna mer till lyst och som en rest och påminnelse om mormors arbete.
Grandma’ was a mother of ten and also a hand-weaver. Beside all practical daily work with children and animals, she wove goose-eyes towels for a local tissue publisher. The tools she used, the loom, warping-mill, bobbins and bobbin-stand, yarn-winders and more, were found in the old house when we bought the farm in the late 1980s. I allready had gotten the loom when I studied weaving in the late 1960s. This loom was my first one, an ancient type of loom with a log of wood as the warp-beam, and probably made of my grandfathers uncle who was a furniture carpenter.The loom had no back-beam, no knee-beam or lamms, there were a bench attached to the loom wich made the loom stand still when beating in the weft and the treadles were fastened in the front under the bench. This loom was my teacher. I learned how to cope and compensate the not so perfect details such as the log having a crack making the perimeter not the same all across the width or that the holes for hanging the beater were worn due to grandm’as intensive weaving.
Grandma’s loom also had old fashion reeds. I didn’t know those existed before we bought the farm and I could go exploring the old house. In the attic there were warp pegs fasten to the rafters, and a big warping-mill more than 4.6 yards circumference. When grandma’ were going to make a warp she took the warping-mill down to the room och fastened it to the ceiling and a foot on the floor. With the warping-mill there were a bobbin stand with bobbins that look alike large spinning wheel bobbins. To load these bobbins they used the spinning wheel that was in the house.
The reeds are made of wood or reed, I can’t say wich and they are much lower than those I used in the start of my weaving. The hight is between barely 3.1″ to 3.7″. The length were to fit into the looms beater and varies between 2.4 feet and 3.7 feet. The reed size 10/dpi is between 15/16 to 37/38. (se pic 1.)
The calculation of number of spaces is my own. There are older markings but over time they have become unreadable. One of the reeds has threads with even spaces, a division which I perceive as a division into bundles ( in Swedish bund). The number of spaces between the threads is 48, which converted to two threads in every space means 96 threads in a bund. The numbers was used to calculate the yarn supply for a warp.
One of the reeds has markings in both ends, NPAS, wich could be the manufacturers marks. Who this NPAS was I don’t know.
During the last years of 1990s I used one of the old reed when weaving, wich one can see in the small irregularities in the fabric. Now the reeds are more for pleasure and to remind me of my grandmothers work. A grandma I didn’t meet in person. She died when my mother was only 16 years old. But I’ve been told about her weaving and that she was a mild woman that allowed the kids ride carousel on the warping-mill when not in use.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
