Garnfunderingar – Thoughts about yarn

English below

Vad har hänt sedan sist?
Guteullen är tvättad och står på funderingshyllan. Skall jag kamma den och spinna till ett tweedgarn? Det är lite lockande samtidigt som jag tvekar. Ullen innehåller delvis en hel del stickelhår som först måste avlägsnas. Men ullen är i övrigt är mycket fin.den får nog stå till sig ett tag till.

Vår nysådda vall har slagits och hässjats. Det är dock tveksamt om den fröfirma som levererat utsädet skall få förnyat förtroende. Vallen som vänts upp tidigare av oss har alltid varit mycket fin men behövde förnyas för att ge större avkastning. Vi bestämde oss för att bland annat så en käringtandsblandning som, när jag pratade med försäljaren, var tvunget att innehålla timotej i massor. När maken sedan skulle beställa var det inte alls nödvändigt med timotej! Alltså blev det käringtandsblandning med lite till (utan timotej).
Vallen dröjde med att gro och tillväxten var tveksam innan vi i juli äntligen kunde slå. Eftersom vi har ett litet lantbruk och väldigt få men användbara maskiner så hässjade vi ”höet”.
I detta fanns nu kardborrar vilket aldrig funnits tidigare trots att vallen brutits många gånger. Kardborrar är en ullproducents värsta fiende så det som återstår är förmodligen att plöja upp igen och så nytt denna gång inte käringtandsblandning.
Tack och lov har vi tillgång till en höproducent  för att köpa in vinterfoder men det var ju inte tanken.

Nåväl våra får har det gott på årets bete som har varit enormt. Tack vare bra temperatur omväxlat med regn i lagom mängder har betet växt till och kunnat betas om och om igen.

Min besvikelse med vallen som inte blev det förväntade har mildrats en del av det fina besök vi fick i onsdags.
En ullvän, tillika spinnerska och spinnrocksfantast hedrade oss med sitt besök.
Vi träffades första gången för nio år sedan då vi ställde ut i Hjo. Året efter gick vi två  spinnkurser för Lena Hammarlund i Skövde och sedan dess har vi pratat om att A skulle komma på besök. Det roliga är att vi bor bara ca tre mil från varandra. Så i onsdags var det äntligen dags att ses på tu man hand hos mig och prata spinning och ull och titta på får. Den eftermiddagen gick tiden fort. Hoppas det inte tar lika många år till innan vi kan träffas på tu man hand igen.

Spinnandet då? Jo jag har spunnit vit alpackaull. Inte avsett för något särskilt ändamål utan bara spunnen för att testa. Cirka tre hekto färdigt, passande till t ex en halsvärmare. Modell finns i huvudet än så länge.

Igår kväll blev det spinntest av spetsgarn spunnet av finull. Mycket finfibrig, kammad med minikammarna, spunnen från klippändan. Avsikten med att spinna från klippändan är att se om resultatet blir annorlunda än  Margaret Stove’s sätt att spinna från ullspetsen. Enligt henne skall ullhårets fjäll spinnas mothårs för att sedan slutas vid tvinningen.
Min fundering är att om man spinner från klippändan  (medhårs = fjällen sluts) och backar garnet (spolar över det på en ny spole) så att tvinningen kan ske från det entrådiga garnets startända (klippändan) så borde fjällen bli dubbelt slutna. Varför då spinna från spetsen?
Resultatet får redovisas vid ett senare tillfälle när jag spunnit färdigt den ull jag plockat fram, backat båda spolarna och tvinnat garnet. Garnet jag spinner är tunt som en sytråd så det kommer att ta tid.
Jag spinner på min Joy med utväxling 11:1 och  med ett halvlångt drag (kardgarnsdrag/semiwoolen).
Och nu skall jag gå och titta i min nya YarnMaker som kom idag.

Min Joy och minikammar   – My Joy and my mini combs
Entrådigt garn på spinnvingen   – The flyer with singels
Det entrådiga garnet  – the singel yarn

What has happened since last time?

The gute wool is washed,and stands on  the reflection shelf. Should I comb it and spin to a tweed yarn? It’s a bit tempting while I still hesitate. The wool contains some quite a few guard hairs that must  be removed. But the wool is otherwise very nice. It’ll probably have to be left aside for a while.

Our newly sown pasture has been cut and hanged. However, it is doubtful whether the company, which supplied the seed, will have renewed confidence. That pasture has always been very nice  but had to be renewed in order to provide greater returns. We decided to include  a  mixture  with Common Bird’s-foot-trefoil that, when I talked to the salesman, had to contain lots of timothy. When my husband then would order it was not necessary with timothy! So it became a Bird’s-foot mix with a little bit more (but without timothy).

The pasture took time  to germinate and the growth was hesitant before July, when we finally could cut the grass. Since we have a small farm, and very few but useful equipment we hanged the hay on a drying rack

In the hay there was now burdocks which have never existed in the past, despite the pasture has been plowed many times. Burdocks is a wool producers worst enemy, so what remains is likely to plow it  again and then again, this time we’ll not use Common-Bird’s foot trefoil mixture.

Thankfully we have access to a hay producer to buy winter feed but that was not the idea.

Well our sheep have a good time. The pastures has been prosperous this year. Thanks to the warm weather,  alternated with rain in just right amount, the grass has grown and been grazed over and over again. 
My disappointment with the pasture, that wasn’t the expected, has eased a bit with  the nice visit we had last Wednesday.

A friend of wool, also  a spinner and spinning enthusiast honored us with her visit.

We first met nine years ago when we attended a craft show in Hjo. The year after we participated in two spinning  classes in Skövde with  Lena Hammarlund  and since then we have talked about  A coming  to  visit us. The funny thing is that we live only about three swedish miles apart. So last Wednesday it was finally time to see each other to talk about wool, spinning wheels and to take a look at my sheep. That afternoon, time passed quickly. Hope it doesn’t pass so many years before we can get to see each other again.

How about my spinning? Well, I have spun some white alpaca. Not intended for any particular purpose just   for testing. About 3/4 a pound , suitable for  a neck warmer. The pattern is in my head so far.
Last night I spun Swedish finewool to make a sample  of lace yarn. Very fine fibers, combed with my  mini combs and spun from the cut end. The intention to spin from the cut end end is to see if the result is different from  Margaret Stove’s  way to spin from the tip of the wool. According to her the wool fiber cuticles spun the ”wrong way” will close when plied together.

My reflection is that if you spin from the clip end ( the cuticles will close) and rewind the yarn ( to a new bobbin) you can ply the yarn from the same end the yarn was spun  (the cut end) and the cuticles will be  doubly sealed. Why  then spin from the tip?

The result may be reported at a later date when I have spun all the wool and plied the yarn. The yarn I spin is thin as a thread so it will take time.

I am spinning on my Joy at ratio 11:1 and  with a medium backward draft (semiwoolen).

Now I will go and have look in my new copy of the magazin YarnMaker which arrived today.


Datortid och sockar – Computer time and socks

English below

Att det tar tid att uppdatera arbetet vid datorn är väl känt för de flesta som lagt upp sidor på nätet. Även om man är van datoranvändare får man vara beredd att spendera åtskilliga timmar för att göra sidorna presentabla och lättanvända.
Den här helgen har varit fylld av sådant arbete. Dels så har vår hemsida omarbetats för att göra det hela lite mer överskådligt för våra besökare. Upplever du att det varit stökigt ber vi dig ha tålamod ett tag till. Det finns fortfarande en del saker kvar att uppdatera.
I det väder som har rått den här veckan har det varit passande att arbeta med uppdateringar. Ett problem är förstås vårt läge. Vi bor och verkar på landsbygden och även om elnät och telenät blivit åtskilligt mycket bättre än det var, är vår elektroniska utrustning känslig för åskväder. När åskan bryter ut är det tillrådligt att stänga ner datorer och koppla bort telefoner mm.
Som tur är har kommunikationstrustning blivit billigare än vid starten på  80-talet.

Det som åstadkommits mer under helgen är att vi nu kan följas på facebook. Dvs när vi uppdaterar eller förändrar vår hemsida (eller blogg) skall det synas på vår facebooksida. Vad exakt som kommer att finnas där är inte bestämt ännu men förhoppningsvis kommer jag att kunna lägga in information av nytta för ullfantaster. I vilken form det kommer att ske finns ännu så länge bara som ett litet embryo i författarens huvud.

Vad har då hänt mera hos oss på Sveriges solsida?
Husbon’n har varit fullt upptagen med att såga till och lägga upp virke för framtida tillverkning av våra slöjdredskap. Dessutom har han filat tänder till vår tillverkning av ullkammar, tillverkat härvträn, både stora och små, mm mm.
Matmor har stickat. Kommer ni ihåg Suffolkullen, gummibandsullen som tvättats, kardats, kammats och spunnits till sockgarn .En fäll har hitills resulterat i garn till tre par sockar. Två par till matmor och ett par till husbon’n.
Det första paret sockar stickades av garn spunnet som kamgarn, med kort drag och tvinnat tvåtrådigt.
Följande par var tänkta att stickas av tre-trådigt garn, spunnet som kardgarn med långdrag, men ett stickprov  gjorde att den tanken övergavs ganska snart.
Tanken var också att tvinna samman trådar av entrådigt garn spunnet i fraktioner som är väldigt populärt att göra idag.. Det blev det inte. Det garn som framträdde var ett spräckligt garn, ett garn som i min värld är raggsocksgarn och som jag definitvt inte gillar.
Jag spann istället färgad ull i solida färger som tvinnades till tvåtrådigt garn och stickades till ett par randiga sockar. Sockarna har starka färger tillsammans med naturfärgat garn och jag stickade från tån och uppåt och båda samtidigt.
Fördelen med att sticka båda samtidigt är att båda sockarna blir exakt lika. För att få ränderna som cirklar av färg inte spiraler stickade jag första maskan på randens rad två i föregående varvs maska. De gånger jag inte glömde denna finess blev ränderna riktigt bra cirklar.
Sockmönstret jag använde har en otroligt bra passform över häl och vrist och känns superbra på foten.

Eftersom husbon’n gillar sockar är det nu ett par på gång till honom också. Samma modell bara större och naturfärgade med olika färg på tå, häl och resårkant.
Sockstickning är ett lagom arbete att hålla på med under kvällen när det inte pågår spånad av ull.
Under ett halvårs tid har jag provat olika garn, modeller och sticksätt på sockar, den senaste modellen har blivit en favorit.     
När det gäller att bereda Suffolkull från grunden får det bli ett arbete för någon annan än mig. Utbytet är för litet. För mycket av ullen är för kort, för krusig eller för smutsig för att den skall tillfredsställa mitt behov av material. Garnet, när förarbete väl var gjort, blev bra men tiden var inte relevant för utbytet.

Sockar av Suffolkull    –    Socks made of Suffolk wool

Bra passform   – Good fit
Socks in different yarn (Shetland three pairs from left, Rya two in the middle and Suffolk right
Husbon’ns sockar  – Hubby’s socks to be

That it takes time to update the  computer are well known to most people who put up pages on the web. Even if you are experienced you have to be prepared to spend countless hours to make the pages presentable and easy to use.
This weekend has been full of such work. Firstly, our website is redesigned to make it a little more transparent to our visitors. Do you feel that it’s been messy, please be patient a while longer. There are still some things left to update.
The weather that has prevailed this week, has been appropriate to work with the updates. One problem is of course our position. We live and work in rural areas and even if  power grids and telecommunication network have become considerably better than it ever was, our electronic equipment is sensitive to electrical storm. When the thunder breaks out, it is advisable to shut down the computer and unplug the phones and more.
We’ve spent a lot of  money over the years to  purchases  necessary attributes  to replace damage ones to be able to do business in the countryside.
Luckily, the eqipment for communication has become cheaper than it was in the 80s.
 
What’s more is that you can follow us at Facebook. That is, when we update or alter our website (or blog) it’ll be included on our Facebook page. What exactly will be there is not decided yet, but hopefully I will be able to put informations of benefit to wool-lovers. In what form it  is  for just  a small embryo in the head of the author.
 
What´s new  with us on the sunny side of Sweden?
Hubby has been busy cutting and storing wood for future production of our  tools for working with wool. He has also grained teeth to our production of  wool combs, made some niddy-noddies, both large and small, etc. etc..
Mistress has been knitting. Do you remember  the Suffolk wool, the elastic wool, washed, carded, combed and spun into sock yarn. The work has so far resulted in  yarn for three pairs of socks. Two pairs for mistress and one pair for hubby.
The first pair of socks was knitted from yarns spun  worsted, with a short draw and made a two-ply.
The second pair was supposed to be knit with a three-ply yarn, the wool was spun woolen with a longdraw, but knitting a sample made me abandon that  idea  fairly soon.
The idea was to ply  strands of singles spun in fractions that is very popular  today. I did not!  The yarn emerged as a mottled yarn, a yarn which in my world is a yarn used for very thick socks, and a yarn I definitely do not like .
Instead I spun dyed wool in solid colors and made it a two-ply  and knitted  a pair of striped socks. The socks has bright colors altered with natural-colored stripes and I knitted the socks from the toe up, and two-at-a-time.The advantage of knitting both simultaneously is that both socks are exactly alike.
  
To get the stripes making circles of color and  not spirals, I  knitted first stitch on second row   in the row below. When I did not forget to do so the stripes made really great circles.
The pattern I used fits incredibly good  over the heel and wrist and  feels superb.
Since hubby like socks, I knit a pair  for him too. The same model just bigger and naturally colored with different colors on the toe, heel and rib edge.
Knitting socks is a suteable work to do during the evening when I don’t spin yarn.
During half a year I have tried different yarn, models and different patterns in socks, the latest model has become a favorite.

About preparing Suffolk wool from scratch it may be a job for anyone but me. The outcome is too small. Too much of the wool is too short, too crimpy or too dirty  to satisfy my need of material. The yarn, after preparing the wool, was OK but the time spendt was not relevant to the outcome.

En kreativ sida – A creative side

English in between
Så här års är naturen i sitt esse. Det grönskar och knoppas. Blommor slår ut och vissnar. Och dofterna, de fantastiska under som möter oss via öppna fönster eller när vi stiger ut genom dörren, vandrar i trädgården eller går ut i betesmarkerna för att kontrollera tillväxten.
Vår honungsros har varit översållad av blommor, gulvita och doftande så ljuvliga.

This time of year, nature is in his element. It is green and budding. Flowers bloom and wither. And the smells, the amazing miracle that we encounter through the open windows, or when we step out the door, walk in the garden or go out in the pastures to control growth.

Our Rosa Helenae Hybrida has been strewn with flowers, yellowish-white and smelling so sweet.

Honungsros  – Rosa Helenae Hybrida

En bit ifrån står riddarsporrarna i givakt i sin klarblå elegans. En bit av Sverige och de svenska färgerna  – i min trädgård! Fantastiskt.

Not far from the rose the  Dephinium are at attention in his bright blue elegance. A piece of Sweden and the Swedish flag – in my garden! Fantastic.

Riddarsporrar -Delphinium X belladonna

 I lördags besökte vi ett annat paradis. Yngsta dottern med make och barn har ett fritidshus vid västkusten. Yngsta dotterns mellan barn fyllde sex år och hade kalas för mor-och farföräldrar.
Morfar fick också hålla en liten trött figur i famnen, lilla S som sovit middag och inte ville vakna till ordentligt.

Last Saturday we visited another paradise. Our youngest daughter with husband and children, have a vacation home on the west coast. Youngest daughter’s second child reached six years and had a party for the grandparents.

Grandpa also had to keep a little tired figure in his arms, little S who had slept dinner and did not want to wake up properly.

Morfar och lilla S  – Grandpa and little S

Tillbaka hemma fortsätter tillverkningen av ullkammar. Vi tillverkar tre olika varianter av vilka två finns till försäljning i vår webbutik.  Den tredje varianten kommer att dyka upp i butiken så småningom. För KM’s del varvas tillverkningen med utomhusarbete och för matmors del varvas den för tillfället med sömnad av sländpåsar, ullkamning och att spinna på spinnrock.

Den ull som kammas är gummisnoddsullen, Suffolkull, varav en del blivit färgad. Ullen som är kvar efter förra sockparet skall transformeras till garn – nu både färgat och naturellt – för mera sockstickning.
Kamningen ger mycket rester. På grund av ullens varierande längd och elasticitet (crimp) som gör att de något kortare fibrerna bildar knollror, är det en stor mängd spill.

 Back at home we continue making wool combs. We makee three different variants of which two are for sale in our online store. The third variant will show up in the shop eventually. KM mixe making combs with outdoor work and the mistress part interspersed with the currently sewing spindel bags, combing wool and  spinning  yarn on the spinning wheel.

The wool been combed is the rubber band wool, Suffolkull, some of which have been dyed. The wool left after  my last pair of socks will  be transformed into yarn – now both dyed and natural – for more sock knitting.

Combing  suffolk wool gives much residue. Because of wool’s varying length and elasticity (crimp) that make the shorter fibers forming neps, it is a large amount of waste.

Suffolkull  – Suffolk wool

Detta garn spinner jag med kardgarnsteknik även om det är kammad ull. . Långdrag är min favorit så det blir det. Garnet är tänkt att tvinnas till ett tretrådigt garn. Garnet får inte bli för tjockt eftersom jag gillar tunna sockar. Ett prov, knutet om handtaget till min Joy, sitter som en påminnelse och mall för det entrådiga och det tretrådiga garnet.

En mall är bra att ha – om man nu tittar på den.
Det är lätt att komma in i den vanliga rytmen och spinna ett garn som liknar alla andra garn som spunnits. Då är det bra att ha tillgång till flera olika spinnrockar. Spinnrockarnas olika  konstruktion och  den utväxling den enskilda spinnrocken spinner bäst i  är bra att kunna utnyttja.


I spin this yarn woolen even if it is combed wool.  The long draw is my favorite and that it’ll be. The yarn is supposed to be a three-ply. The yarn can not be too thick because I like thin socks. A sample, tied on the handle of my Joy, sits as a reminder and a template for the singles and the three-ply yarn.
 
A template is good to have – if you looks at it.

It is easy to get into the usual rhythm and spin a yarn similar to all other yarns spun. Then it’s good to have access to a variety of Spinning wheels.  Different designed Spinning wheels  and the Spinning wheel  ratio where the  individual spinning wheel spins the best is great to have.

En saltad resa – A salted trip

 Only in Swedish today

Igår gjorde KM och jag en tur till de östligare delarna av Götaland. Resan startade 8.30 och tog i princip hela dagen.
I bilen fanns förutom husbon’n och matmor, den alltid lika positivt inställda Nellie (vår bordercollie), som mer än gärna åker med i bilen oavsett vart vi skall ta vägen eller hur lång resan är. I sitt eget utrymme kan hon både se att alla andra bilar uppför sig som de skall och ta en tupplur – en kort sådan – under resan.

Bilen var lastad med alla skinn från förra årets lamm för leverans till vårt valda beredningsföretag  i Tranås.

På vägen till vårt första stopp fick vi en liten återblick till flydda tider, en kvinna på cykel som drev 6-7 kvigor framför sig på vägen. Kvigorna travade på så snällt men tog upp hela vägen så att köra förbi var förenat med vissa risker. När vägen blev något bredare fick kvinnan samlat korna till ena sidan av vägen och vår resa kunde fortsätta. Först när vi kommit en bit förbi det trevliga ekipaget kom tankarna på kameran som låg i ryggsäckens ficka. Då var det för sent men kameran plockades fram för senare användning..

Vi passade också på att stanna till vid ett företag på vägen för att komplettera vårt materiallager.

Strax innan lunch landade vi på avsett ställe och fick möjlighet att gå igenom våra önskemål och få respons och råd angående bästa beredningssätt.
Beredningen beräknas vara klar i början av september då vi tänker hämta skinnen och diskutera/ kommentera resultatet.
Ett företag med positivt bemötande och servicevilja. Jag återkommer med resultatet i september någon gång.

På hemvägen stannade vi till i Haurida vid Åsens by som enligt Allmogefårets medlemsmatrikel skulle ha Värmlandsfår. Eftersom byn inte skulle vara öppen för allmänheten hade vi ringt och avtalat tid för att titta på bagglamm av vår ras.
Det visade sig dock att några Värmlandsfår inte fanns att beskåda, eftersom byn inte haft den rasen på ett antal år, utan där fanns istället Dalapälsfår, vilket ju inte var det vi var ute efter.
På ett (hoppas jag) någorlunda försynt sätt uppmanade vi vår kontaktperson att meddela föreningen att de inte längre hade uppfödning av Värmlandsfår.
När vi ändå var på plats passade vi på att notera en del trevliga detaljer runt byggnader och inhägnader i byn.

Bilder tillagda 23 juni 2011

Receptionsbyggnad med butik

 När vi anlände till Åsens by var gästparkeringen för vandrarhemsgäster den vi såg. Det fanns en annan entré för besökare till parken men skylten var vänd med ryggen åt oss.

Smålandsstaket.

Det fanns gott om hägnader enligt gammal modell. Enligt uppgift från en av de personer som arbetade i byn när vi kom, fanns det tre km smålandsstaket men målet var att få upp fem km. Som född smålänning gillar jag smålandsstaket och vi har också satt upp lite, dock inte några tre km.

En doldis.

I en beteshage intill vägen fick vi syn på denna halvt dolda skapelse, vilken vid närmare beskådan visade sig vara en get ivrigt frossande på bladen.