I väntans tider – in waiting times

English in between
Mars är förväntans tid, en väntans tid och en uppfyllelsens tid.

Vi känner en viss  förväntan  inför att få se årets nya lamm som skall komma under senare delen av mars och början av april.

Väntar gör vi, och tackorna, på den lyckliga tilldragelsen.Tackornas magar blir rundare och ryggarna på en del liknar ett matsalbord så breda är de. Aptiten är det inget fel på och extra förväntansfulla är tackorna som börjat få en tilldelning av kraftfoder för att fylla kravet på extra energi.
Hemblandat kraftfoder av råvaror som helt korn, betfor och en extra proteingiva i form av sojapellets. Än så länge en successiv ökning som förhoppningsvis skall ge fullt utslag lagom till lammen börjar anlända.

I år har vi inte betäckt alla tackor utan nöjt oss med en del. Övriga får stå över tills nästa omgång då vi kommer att ha helt nya herrar med andra gener för att undvika närbesläktad avel.
Det innebär att vi har fått separera tackorna i två grupper, en betäckt och en som står på tillväxt.
”Bagghålan” är tom för den här gången och där huserar nu två ryatackor med två lamm samt ett tacklamm av  värmlandsras.

March is the time of  expectation a period of waiting and  a time of frution.
We feel anticipation to see this years new lambs which are expected in late march to early april.
We are waiting and so do the ewes, for the happy event.
The ewes bellies are getting bigger and  the backs of some similar to a dining  table so broad they are.
Their  apetite is fine and the ewes are eger to get extra feed concentrate to compensate for need of extra energy. Home made feed concentrate with hole barley, and betfor (made from beets) and some extra soy protein. So far they get the feed concentrate in growing amount till the lambs are borned.
We have separated the ewes into two separate groups, the ewes having lambs and the ewes that isn’t. One group is in the rams place(there are no rams left) and the other group is still in the sheep stable.

Tackor och lamm på undantag   – Ewes and lambs om their own

I ordinarie fårstallet finns de betäckta damerna. Två ryatackor och tre värmlandstackor.

In the sheep stable we have the pregnant ewes. Two rya ewes and three värmland ewes.

Ungtackor av värmlandfår   – Young ewes of  forrest sheep

Husbon’n har drabbats av en bamseförkylning och har mest intagit ryggläge. Under tiden har matmor skött det mesta arbetet med djuren men också åstadkommit en del tvätt av alpackaull som torkats på de mest effektiva stället i huset, över vedspisens eftervärme. Förvaringen under torkningen sker i kasserade brödbackar som rymmer en hel del och håller ullen på plats, i alla fall någorlunda.

Hubby has got a super cold and has been stuck in bed. Meanwhile missus has taken care of the animals and scoured some alpaca wool  and as usual dried the wool at the place over the wood stove. We use bins for bread. They hold a lot and make the wool stay in place, in some mesure.

Alpackaull  i färgen fawn  –  Fawn alpaca wool
Vit alpackaull   – White alpaca wool

Den kamgarnsspunna shetlandsullen skall bli till tunna sockar. Ett stickprov har gjorts, maskor har lagts upp och en bit på resåren har stickats. Stickor nr 2 och 28 maskor per tio cm. Ett långsamt arbete. Garnet gör sig bättre stickat än i nystanet och jag har börjat tycka att det trots allt är ganska OK.

 The worsted spun shetland wool will be socks. I’ve made a sample and knitted a bit of the shaft. Knitting needles nr 0 and 7 stiches an inch. A slow job. The yarn looks better when knitted than in the yarn ball and I’ve started to  think, in spite of everything , thatthe yarn is OK.

Shetlandsgarn spunnet med kort drag   – Yarn of shetlandswool spun worsted.

På gång igen – On the go again

English below
Efter en veckas indisposition är det full rulle igen. Ulllagret börjar bli komplett. De mesta av ullen är sorterad och tvättad. Återstår lite finull i bruna nyanser. Hemsidan är kompletterad med svart och vit finull.
Nästa steg är alpackaull som står på tur för tvättning. Funderar fortfarande på om denna skall kardas samman med någon annan ullsort eller behållas au’ naturell. Ljuvlig”ull”  i fawn, rose gray och vitt som passar utmärkt till det där lilla extra. Kommer så småningom.
Annat på gång är gammelvirkningskit komplett med garn, mönster och nål för den som vill prova på.
Veckan har fyllts med modellframställning och prov av nålar för att få till det allra bästa.
Litet spinnande har det också blivit. De sista två hektona av mitt kilo shetlandsull av fin kvalitet är i det närmaste färdigspunnet. Återstår att tvinna ca fyra hekto. De övriga sex är klara för tvätt.

After a week of indisposition, it is full speed again. My wool stock is  almost complete. Most of the wool is sorted and scoured. Some finull in brown hues is left. The website is completed with black and white finull. 
The next step is alpaca wool standing in line for washing. Still thinking whether to use it  with another fibre or retained au ’natural. Luscious ”wool” in fawn, rose gray and white that is perfect for that little extra. Will show up eventually. 
More in the pipeline is bosnian crochet kits, complete with yarn, patterns and needles for those who want to try. This week has been filled with model production and test of needles to get to the very best. 
I’ve also been  spinning . The last half pound of my Shetland tops of fine quality are almost ready. What remains is to ply  a pound of singels to complete the 1½ pound already spun and plied.

Tillfälligt ur spel – Temporary eliminated

English below
Jag är, precis som titeln säger, tillfälligt ur spel. Efter en intensiv period, då jag spunnit med långdrag, sade vänster axel stopp. ”Inte en rörelse till. Nu lägger du ner verksamheten!”
Det var inget annat att göra än att lyda. Dagtid fungerade det förutsatt att jag inte försökte lyfta armen. Nattetid var det för dj….
Men det finns en ljusning. Igår kväll kände jag lusten igen att ha något i händerna. Ett par halvfärdiga vantar togs fram ur gömmorna och det fungerade  – i alla fall en liten stund.
Vid läggdags kom nästa glädjetecken – jag kunde hålla boken och läsa en stund. Att läsa böcker är en av livets nödvändigheter. Jag läser jämt, mycket är facklitteratur men också en hel del skönlitteratur.
Den här veckan kom också Vävmagasinet som utvecklats till en klart mycket bättre tidskrift än den varit. Den innehåller idag flera intressanta artiklar som leder till en längtan efter fördjupning.
Vävstolarna står för tillfället helt stilla som en följd av axelproblemen  och det är inte klokt vad inspirationen och lusten att pröva idéer gör sig påminda när man inte kan.

I’m, just as the title says, temporary eliminated. After beeing intensivly spinning using  the longdraw tecnique, my left shoulder said ”No you don’t move no more, shut down the activity!”
All I had to do was obey. In the daytime I could manage, provided not trying to lift my arm. In the night it was hell.
But I can see the light. Yesterday evening I felt the urge to do something with my hands again. A pair of half done mittens came out of the darkness and it worked – at least for a little while.
When I went to bed I realised that it was possible to hold a book and read again. To read books are one of lifes nessecities. I read all the time, much of the books are fact books but I also read quite a lot of fiction.
This week I got my example of Vävmagasinet (Scandinavian Weaving Magazine) and I find it much better than before. The magazine have many interesting essays that makes me want to know more in dept.
My looms are for the moment quiet  due to my shoulder problem and when I can’t move the inspiration och the lust to try new ideas is very obtrusive.

FÅRrlig kärlek

Only Swedish today

Vad är det hos får som gör dem så fascinerande att föda upp och ha runt om kring sig? Varför väljer man att ha får istället för göra långa lyxiga semester/nöjesresor. Naturligtvis finns det många skilda orsaker till att man omger sig med får.
Vi, husbon’n och jag, matmor, skaffade oss får för att tillfredsställa två delar som av oss sågs som absolut nödvändiga.

  • vi hade marker som behövde betas av för att undvika att markerna växte igen
  • matmor ville utveckla vävandet med garn av egen ull istället för köpt

Våra marker är inte ofantliga men även små hemman förbuskas lätt när man inte har djur som håller efter växtligheten. Vi hade tidigare haft häst som skött den saken men när yngsta dottern skulle läsa på annat håll och intresset för ridning byttes mot andra, viktigare intressen såg vi oss tvungna att avveckla vårt hästinnehav.
Alternativet till häst var, i vårt fall, att husbon’n fick tillbringa all ledig tid i skog och mark för att hålla undan det som inte skulle växa där.

Matmor hoppade i samma veva av karriärkarusellen och fick massor av tid att fylla under tiden som hjärncellerna återtog sin ställning som nyfikna, kreativa, utvecklande och användbara medel för en trivsam och stimulerande tillvaro.
En yrkeskurs i handvävning under sent 60-tal fick bilda basen tillsammans med intresset för ull i alla former. Spinnandet av eget garn tog fart och ull från svenska lantrasfår inköptes i parti och minut. Efter att ha spunnit garn av inköpt ull under fyra år väcktes frågan om att ha egna får på gården.
Att kunna lösa både frågan  om  buskbekämpning och en aldrig sinande tillgång av  ull var tanken och det löstes genom inskaffning av ryafår.

Varför ryafår?
Matmors ambition var att producera mattgarn att använda vid vävning av mattor. Den mest lämpade fårsorten som kunde tillgodose det behovet var naturligtvis ryafår.
Vi har fött upp ryafår sedan 2003 då vi startade med tre vita ungtackor som vid köpet var betäckta. Lamm kunde alltså väntas under våren nästkommande år.
Sedan dess har vi haft sju lammkullar, den åttonde står på tur.

Ryafåret tillhör det nordeuropeiska kortsvansade lantrasfåret och har återskapats för att få fram den typ av ull som använts i gamla tiders ryamattor.  Som drivande bakom rekonstruktionsarbetet står dels Axel Nilsson, intendent för Nordiska museét och Emma Zorn  som i några besättningar i Skattungbyn och på Sollerön fann får som sedan kom att ligga som grund för dagens bevarandearbete.
Året var 1915 då  läkaren Carl Mannheimer och hans hustru Maja,  med utgångspunkt i  sitt intresse för konst och konsthantverk och med hjälp av Axel Nilsson, valde ut ett antal tackor och tog med till sin gård, Tjöstelsröd i Bohuslän. Senare fortsatte makarna Wålstedt arbetet med att bevara ryafåren.

De tackor som vi köpte 2003 av Ivar Andreasson, en av ryafårens förkämpar, var av Tjöstelsrödssläkten.

Ryafåret
Ryafåret är ett medelstort får med förhållandevis korta ben. Ullen skall vara  lång, glansig, märgfri och bestå av både bottenull och täckhår och skall ha samma karaktär både på sida och bog. (Ryafåret har inga manhår eller stickelhår som t ex Gutefåret)
Ryafårets ansikte är ullfritt och glansigt och svansen är kort, 15-18 cm och saknar ull, benen är ullfria. Det finns vita, grå, svarta och bruna ryafår. Vi har vita,svarta och bruna.

Tacka med lamm

Ryatackorna är goda mödrar, föder oftast två lamm (flera förekommer). Brunsten är årstidsbunden (undantag finns) d v s den inträder på hösten och lammen föds oftast i mars-maj.

Vit Ryabagge

Våra får betar på naturbeten och rör sig också gärna i oländig terräng.
Ullutbytet per år är ca 3 kg varav den finaste ullen klipps på hösten. Vårullen är ofta påverkad av lammning och stallvistelse under vintern, även om våra får kan vistas utomhus året om om de så vill, och tas inte tillvara som ull av spinnkvalitet.
Idag spinner matmor inte bara mattgarn utan även stickgarn och vävgarn av ryafårets ull. Som alltid gäller det att välja rätt ull för olika saker och ryafårets ull kan, genom att den både har bottenull och täckhår, tillgodose de flesta önskemål om styrka, mjukhet och användbarhet. Ett noggrant urval av avelsdjur för att få den bästa ullen och en uppfödning som är inriktad på god ullkvalitet är av största vikt för att ha möjlighet att välja rätt ull för rätt ändamål.
Sedan 2009 har vi också Värmlandsfår. Mer om dessa senare.