En fULLständigt FÅRfärlig blogg – Sida 9 – En sida om livet med ull, får och livet i allmänhet

Skurdag

Sommar, varmt väder och uppehåll innebär tvätt av trasmattor. När jag var liten skurade mamma mattor vid ån där det var gott om vatten att skölja mattorna i efter såpskurandet. Då fanns det grönsåpa i fast form inte den blaskiga, flytande såpa som finns idag. Då kunde man ta en klick såpa ur burken där såpan förvarades, stryka ut den på en bit av mattan och sedan skura längs med mattans inslag. Idag känns det som att åtgången på såpa är mycket större än då eftersom den redan är uppblandad med vatten.

Årets mattvätt fick ske på gården hos oss. Två stora rostfria baljor fylldes delvis med vatten, en avpassad läm lades över var balja, mattorna blötlades en stund – en matta i var balja. Efter en stund kunde det något slitsamma skurandet påbörjas, först mattans ena sida sedan den andra. Tre mattor skurades, sköljdes i balja och dessutom med vattenslangen, fick rinna av genom att rullas hårt och ställas på högkant i skuggan en stund.

Husbon’n deltog på sin kant med att förbereda för avancerad torkning genom att klippa häcken. Måbärshäcken är lagom bred och tillräckligt lång för att rymma två gångmattor och en bredare matta.

Efter avslutat arbete, som en varm dag genererar massor av energi i form av värme och som kroppen gjorde sitt bästa för att kyla av (svettigt), kunde vi tillsammans beskåda vårt verk, häcklippning och mattvätt, och glädja oss åt fräscha mattor att placera på golven igen.

Sätta pris

Skriver ner mina funderingar om prissättning med viss risk att sticka huvudet i rävsaxen och göra några förgrymmade.

Som väverska och också utövare av annat hantverk kan det vara svårt att sätta pris på sina produkter. Det är alltid en avvägning mellan att få en vara att vara attraktiv i en kontext där det finns många som är/ anser sig kapabla att själva åstadkomma samma/liknande produkt, – (om det finns en tillgänglig beskrivning som helst omfattar en materialnota, beskrivning av vilka redskap som använts och dessutom en färdig design att använda), och att ge arbetet, som läggs ned innan varan är färdig för försäljning, sitt rätta värde.

Ett sätt att försöka ge en rättvis bild av det som alltid blir en subjektiv uppfattning är att göra en noggrann beskrivning av alla delmoment som ingår innan varan är färdig.

Min beskrivning är vad jag har kommit fram till. En som ägnat tid åt att beskriva detta tidigare är Åsa Martinsson, handväverska som arbetar på Gotland och som har mångårig erfarenhet av beställningsarbeten framför allt kyrkotextil.

Så här har mitt senaste projekt sett ut.

Det startar alltid med en idé i mitt huvud. När idén har kommit så långt att det går att få ned den på papper har det gått allt från några timmar till flera veckor ibland också månader innan den är gripbar. När den här idén tog form som skiss på ett papper behövde den utvecklas till en någorlunda hanterbar bild. Rutpapper är bra att använda. Det är oftast på ett vanligt A4-block som idén först skrivs ned.

Vävnotan är en del som tar sin tid. Vilket garn, vilka färg eller färger som skall användas, vilken vävsked och vad som skall tillverkas är bastankar som måste bli konkreta riktlinjer innan det verkliga arbetet kan starta.

Tidsåtgången kan vara som nedanstående.

Aktivitet	h
Idé utveckling	7
Varpning (flera färger med upprepade färgbyten)	6
Förskedning	3
Pådragning	12
Solvning i mönstersolv (över tusen trådar)	28
Solvning i bottensolv	10
Skedning	3
Framknytning	1
Uppknytning av mönsterskaft	5,5
Sammanlagd tid innan provvävning	75,5

Förberedelser innan vävning i damastvästol

Ovanstående lista är tiden innan vävningen kunde påbörjas. Följande är vävning av två stycken separata delar med olika mönster men samma mönstersolvning. Dragnoterna är olika och tiden för utveckling av dragnota nr 2 tillkommer .

Vävning prov	3
Vävning variant 1	30
montering variant 1	4
dragnota variant 2 inkl prov	5
Vävning variant 2	24
montering variant 2	4
Tvätt, strykning, fotografering	4
Sammanlagd tid vävning och montering	74

Tidsåtgång för vävning och montering

Till detta kommer kostnad för material i detta fall GOTS-certifierad bomull och bambuviskos. Kostnad 2200 SEK (kostnaden varierar något beroende på var man köper sitt vävmaterial). Slutsats; material + ca 150 timmar arbetstid är det pris som i slutändan skall delas på ovanstående produkter ( två stycken knytsjalar ca 5,5 m vardera efter tvätt och montering).

Vad värderar du din tid till? Alternativt vad är din timlön om du arbetar som avlönad person?

Räkna gärna ut kostnaden med din faktiska eller önskade lön. Summan du får fram är det som skall delas på två objekt i detta fall.

Kaizen

Ett begrepp som förekommer inom företagsvärlden är Kaizen – ständiga förbättringar. Det är användbart också i det lilla, att förändra, förbättra och utveckla sig själv och sin verksamhet är viktigt. Allt blir inte som man tänkt sig, då är det bara att ta nya tag. Annat blir precis så bra som det var tänkt och arbetet flyter lätt och smidigt. Min partner i utvecklingsarbetet är KM, min livspartner, som (gärna) lyssnar till mina ideer och som dessutom är en fena på att hitta kluriga lösningar för utförandet av desamma.

Det senaste projektet uppstod när äldsta barnbarnet hade önskemål om en tunnare bärsjal till sommaren. Efter en del funderande blev beslutet att väva en sjal i damast. Att väva damast startar alltid med ett rutblock och blyrtspenna. Först när mönstret är färdigritat flyttar jag över till datorn och lägger in det i mitt vävprogram för att få fram dragnota och solvnota. Jag skulle definitivt kunna använda min kladd men det är mer praktiskt att kunna skriva ut några kopior, dels för att ha vid arbetet dels att spara i pärm.

Sedan återstår att välja garn till varp och inslag och att varpa, denna gång en flerfärgad varp med ett enfärgat ljusare inslag.

Det blev problem med varpens många färgbyten som medförde att sektionsvarpbommen blev opraktisk att använda. Det var den bommen som var försedd med förlängning. Vävstolen är försedd med två garnbommar men bara en har förlängning. Efter samtal med KM kom vi fram till att modifiera vävstolen (igen) denna gång med en förlängning som kunde härbärgera båda bommarna med samma avstånd till mönsterskaften.

Efter KM’s arbete ser västolen ut så här.

Vävstol med förlängning och början på varp

Tunn varp innebär många stygn och många lod för att tynga varpen. Loden jag hade sedan tidigare fick kompletteras med 100 nya av samma sort. För att räcka till fick jag också ta till ett antal lod sydda av tyg och fyllda med sand som jag gjorde för många år sedan och som är betydligt tystare än metalloden.

Att sätta upp en vävstol för damast tar tid. Alla trådar skall solvas två gånger. Eftersom jag valt att sätta alla solv på ett skaft för att solva skall dessa senare fördelas i rätt ordning på mönsterskaften. Här gäller det att ha tungan rätt i mun och styrka i armarna. Loden för denna uppsättning väger 17 kilo. Nu återstår att solva färdigt och knyta fram innan mönstret kan provvävas och skärskådas för att se om resultatet blev som det var tänkt.

Själv är bäste dräng

För en vecka sedan tog jag ett drastisk beslut – att lita på mitt eget omdöme. Bakgrunden är mitt kjoltyg till sockendräkten. Som ni kanske kommer ihåg har jag inte tillgång till vävnota till någon av delarna, varken livstycke, kjol eller förkläde. När jag beslutade mig för att väva tygerna till min dräkt fick jag lov att titta på en dräkt som en i gruppen som tog fram dräkten på 1970- 80-talet hade. Någon vävnota fanns inte men jag både tog foton med måttstock och räknade varptrådar. Som extra säkerhet ringde jag dessutom den person som angavs som cirkelledare för gruppen som arbetade fram dräkten. Hennes svar angående val av vävsked stämde inte med det antal varptrådar som jag fick fram vid min analys men, förmodligen en kvinnlig egenskap, jag litade inte på min egen förmåga utan varpade det antal varptrådar som skulle bli resultatet av den vävsked som cirkelledaren angav att man använt.

Efter att ha provvävt med olika garner var jag till slut tvungen att erkänna att man skall lita på sitt eget omdöme. Att detta innebar att hälften av varptrådarna skulle avlägsnas, helst utan att behöva solva om resterande varp, det var ju ett mindre problem jämfört med att inte ha litat på sig själv. Ett lite bökigt problem dock men fullt genomförbart. Efter genomförd förändring och ytterligare en provvävning är jag nu på gång.

När kroppen kräver utevistelse och solen dessutom lyser efter en natt med 6 minusgrader, då passar det att ta tag i trädgården och klippa ur våra korallkorneller som börjar inkräkta på gången till ateljén. Korallkornellerna har en fantastisk växtkraft och tar alla tillfällen att bilda avläggare för att säkra sin fortsatta överlevnad. Vi drog och slet upp de nya skotten, klippte ur de grenar som kunde tänkas att i en snar framtid göra liknande rotslagningsförsök och släpade grenarna till husbon’ns nya ”leksak”, en kompostkvarn.

Resultatet från kvarnen är vårt nya täckmateral till gångar och land för att minska världens tråkigaste arbete – att rensa ogräs.