Spår

Vi lämnar spår efter oss vart vi än rör oss. En del spår är avsiktliga andra inte. En del spår väljer vi aktivt själva, andra finns utan att vi medverkar till dem eller kan påverka förekomsten. Idag handlar spåren om omvärldens sätt att hantera ett scenario som vi inte i vår vildaste fantasi kunde tro skulle hända i vår livstid – Corona. När denna farsot började spridas över världen, tidigt under 2020, var vi inte beredda på den inverkan det skulle få på vårt liv, våra relationer eller vårt handlingssätt. Vårt liv har förändrats på många sätt. Tillhör man riskgrupp blev man automatiskt utestängd, blockerad, från aktivt liv under nästan ett år. All kontakt med omvärlden fick ske via sociala media, inga kontakter med familj eller bekanta som inte tillhörde det egna hushållet var ”tillåtna” vilket innebar att inte kunna träffa barn och barnbarn, som för vår del, finns utspridda över hela södra Sverige.

Inköp fick ske via beställning via nätet, och vad vi har använt nätet. Vi har beställt mat som sedan har kunnat hämtas på valfritt ställe, i små skåp, ibland fanns den tillgänglig i andra fall fick vi vänta femton minuter medan personalen plockade in den i skåpen. Att handla via nätet är till viss del praktiskt, till viss del inte eftersom de varor man i vanliga fall kan bedöma på plats, nu väljs av någon annan utan samma preferenser som mig. Det har fungerat men blivit avsevärt dyrare.

Förutom maten har vi handlat allt vi behövt över internet. Eftersom vi de senaste åren arbetat med att iordningställa en arbetslokal, tidigare använt för hantering av ullen från våra får, har vi haft möjlighet till meningsfull sysselsättning även under pandemin. En del gånger har vi varit tvungna att ge oss ut utanför bostaden för att få hem bland annat en del material för att kunna färdigställa utrymmet eller under senare delen av 2020, införskaffa en del behövlig inredning. En del av detta har kunna handlats på nätauktioner för att enbart hämtas upp.

Mitt i allt arbete gick vår varmvattenberedare sönder. En liten fläck i kanten som noterades den ena dagen blev till en sifon den andra dagen med vatten som formligen sprutade ut över tvättstugans inredning och golv. Innan husbon’n hann att stänga vattentillförseln och börja tömma beredaren på ett mer ordnat sätt fick vi torka vatten som runnit ut på golvet. My-y-y-cket vatten! Vi diskade för hand i cirka en vecka innan nästa varmvattenberedare kunde installeras och vi fick varmvatten igen. Det första vi gjorde var att ta var sin dusch. En mycket njutbar sådan.

Den gamla varmvattenberedaren

Så kom vi då till början av 2021 då all el var monterad, lokalen försedd med värme och inredningen monterad och det som var tänkt att finnas i lokalen skulle få hitta sin plats. Hyllor (inköpta på nätauktion för en otroligt billig peng) fylldes med vävgarner av framför allt ull i olika kvalitéter, butiksdiskens skiva oljades in – många gånger- för att bli tålig, en del av de slöjdredskap och DIY-kit plockades in i hyllor och korgar för att stå färdigt när/om kontakten med våra kunder kan bli som tidigare och vi kan tillåta besök och handel på plats.

Efter att garnet fått plats i hyllorna kom turen till några stora vävstolar. En av dessa hade tidigare haft sin plats i det kombinerade kontoret, skärrummet, förvaringsrummet och vävrummet. Trångt, men med tiden har vi blivit riktigt bra på att gå sidledes i stället för rakt fram och det har fungerat. Den andra vävstolen är en harneskvävstol som tidigare stått till allmän beskådan för besökare i vårt vardagsrum. Hopplockad, på den enda plats som inte inkräktade på vårt personliga utrymme (om man är mycket tolerant och har visioner för framtiden) men måste tett sig väldigt underligt för människor som vågat sig fram till detta par som inrett sitt hem så märkligt. Utrymmet som var så väl dimensionerat för vår hantering av ull, är nu väl utnyttjat även om jag fortfarande har några vävstolar som inte fått plats här eller på annan plats i vårt lilla hus.

Vy från entrén

Kvar på kontoret blev en plats för packning av order, återställd plats på skärbordet och obeskuren kontorsplats. Och fortfarande finns det fyra vävstolar kvar på annan plats i huset.

Packbord

Nu väntar vi på utlovad vaccination mot Covid-19, om vi nu kommer fram innan alla icke riskgrupper, kommunchefer, politiker och deras anhöriga snikit till sig all tillgänglig vaccin och innan smittan nått oss trots försiktighet, munskydd och isolering.