Spår

Vi lämnar spår efter oss vart vi än rör oss. En del spår är avsiktliga andra inte. En del spår väljer vi aktivt själva, andra finns utan att vi medverkar till dem eller kan påverka förekomsten. Idag handlar spåren om omvärldens sätt att hantera ett scenario som vi inte i vår vildaste fantasi kunde tro skulle hända i vår livstid – Corona. När denna farsot började spridas över världen, tidigt under 2020, var vi inte beredda på den inverkan det skulle få på vårt liv, våra relationer eller vårt handlingssätt. Vårt liv har förändrats på många sätt. Tillhör man riskgrupp blev man automatiskt utestängd, blockerad, från aktivt liv under nästan ett år. All kontakt med omvärlden fick ske via sociala media, inga kontakter med familj eller bekanta som inte tillhörde det egna hushållet var “tillåtna” vilket innebar att inte kunna träffa barn och barnbarn, som för vår del, finns utspridda över hela södra Sverige.

Inköp fick ske via beställning via nätet, och vad vi har använt nätet. Vi har beställt mat som sedan har kunnat hämtas på valfritt ställe, i små skåp, ibland fanns den tillgänglig i andra fall fick vi vänta femton minuter medan personalen plockade in den i skåpen. Att handla via nätet är till viss del praktiskt, till viss del inte eftersom de varor man i vanliga fall kan bedöma på plats, nu väljs av någon annan utan samma preferenser som mig. Det har fungerat men blivit avsevärt dyrare.

Förutom maten har vi handlat allt vi behövt över internet. Eftersom vi de senaste åren arbetat med att iordningställa en arbetslokal, tidigare använt för hantering av ullen från våra får, har vi haft möjlighet till meningsfull sysselsättning även under pandemin. En del gånger har vi varit tvungna att ge oss ut utanför bostaden för att få hem bland annat en del material för att kunna färdigställa utrymmet eller under senare delen av 2020, införskaffa en del behövlig inredning. En del av detta har kunna handlats på nätauktioner för att enbart hämtas upp.

Mitt i allt arbete gick vår varmvattenberedare sönder. En liten fläck i kanten som noterades den ena dagen blev till en sifon den andra dagen med vatten som formligen sprutade ut över tvättstugans inredning och golv. Innan husbon’n hann att stänga vattentillförseln och börja tömma beredaren på ett mer ordnat sätt fick vi torka vatten som runnit ut på golvet. My-y-y-cket vatten! Vi diskade för hand i cirka en vecka innan nästa varmvattenberedare kunde installeras och vi fick varmvatten igen. Det första vi gjorde var att ta var sin dusch. En mycket njutbar sådan.

Den gamla varmvattenberedaren

Så kom vi då till början av 2021 då all el var monterad, lokalen försedd med värme och inredningen monterad och det som var tänkt att finnas i lokalen skulle få hitta sin plats. Hyllor (inköpta på nätauktion för en otroligt billig peng) fylldes med vävgarner av framför allt ull i olika kvalitéter, butiksdiskens skiva oljades in – många gånger- för att bli tålig, en del av de slöjdredskap och DIY-kit plockades in i hyllor och korgar för att stå färdigt när/om kontakten med våra kunder kan bli som tidigare och vi kan tillåta besök och handel på plats.

Efter att garnet fått plats i hyllorna kom turen till några stora vävstolar. En av dessa hade tidigare haft sin plats i det kombinerade kontoret, skärrummet, förvaringsrummet och vävrummet. Trångt, men med tiden har vi blivit riktigt bra på att gå sidledes i stället för rakt fram och det har fungerat. Den andra vävstolen är en harneskvävstol som tidigare stått till allmän beskådan för besökare i vårt vardagsrum. Hopplockad, på den enda plats som inte inkräktade på vårt personliga utrymme (om man är mycket tolerant och har visioner för framtiden) men måste tett sig väldigt underligt för människor som vågat sig fram till detta par som inrett sitt hem så märkligt. Utrymmet som var så väl dimensionerat för vår hantering av ull, är nu väl utnyttjat även om jag fortfarande har några vävstolar som inte fått plats här eller på annan plats i vårt lilla hus.

Vy från entrén

Kvar på kontoret blev en plats för packning av order, återställd plats på skärbordet och obeskuren kontorsplats. Och fortfarande finns det fyra vävstolar kvar på annan plats i huset.

Packbord

Nu väntar vi på utlovad vaccination mot Covid-19, om vi nu kommer fram innan alla icke riskgrupper, kommunchefer, politiker och deras anhöriga snikit till sig all tillgänglig vaccin och innan smittan nått oss trots försiktighet, munskydd och isolering.

Den som spar han har – waste not, want not

English in between

Det är ett tag sedan som jag letade i mina gömmor efter garn att sticka tröjor av. De senaste åren har det varit handspunnet som gäller, men i mormors fars gamla kista finns en samling värd att använda.

Jag ansåg mig i stort behov av ytterligare en tröja, en senapsgul sådan. I mina gömmor visste jag att jag någonstans, någon gång hade köpt på mig ett lager av garn. Kunde det fortfarande finnas kvar?

För cirka 30 år sedan fanns, några mil från oss, en garnfirma med garn i riktig ull. Att betänka var att det var betydligt vanligare att då sticka i syntetgarner eller blandningar med syntet. Företaget i vår närhet var under avveckling på grund av dålig lönsamhet. Det här var tiden mellan två hantverksboomar. Alla satsade på personlig utveckling i stället för att lägga den dyrbara tiden på handarbete. Inför nedläggningen gick jag loss ordentligt och köpte flera kilo av Sandnes Fritidsgarn i 100% ull i olika nyanser av dämpade toner av senapsgul, tegel och rost. Vad har återigen blivit populärt om inte senapsgul, tegel och rost. Ett annat av mina fynd var Jacobsdals garn Mac Mohair i “senapsgult”. Mina sparade garner kommer nu, efter mer än trettio år, väl till pass.

Första projektet blev en tröja i mohair. Tänk er ett mohairgarn bestående av 67 % mohair, 28 % ull och 5 % polyamid att jämföra med dagens mohairgarn från icke nämnd garnfirma där sammansättningen är 40 % acryl, 30 % mohair och 30 % polyamid. Tröjan blev luftig och passar bra under en tunnare jacka, att använda vid våra promenader på landet där vi bor. Modellen har växt fram ur mitt huvud med rätstickade kanter och muscher på oket som enda dekoration förutom träknapparna som husbon’n gjort.

It’s been a while since I searched in my hiding places for yarn to knit sweaters from. In recent years, I have used my hand-spun yarn, but in Grandma’s father’s old coffin there is a collection worth using.

I felt in great need of another sweater, a mustard yellow one. In my hiding places I knew that sometimes I had bought myself a stock of yarn. Could it still be there?

About 30 years ago, a few miles from us, there was a yarn company with yarn in real wool. To consider was that it was much more common to then knit in man made yarns or mixtures with synthetic. The company in our vicinity was being wound up due to poor profitability. This was the time between two craft booms. Everyone invested in personal development instead of spending the precious time on needlework. Before the closure, I bought several kilos of Sandnes Fritidsgarn in 100% wool in different shades of muted tones of mustard yellow, brick and rust. What has become popular again if not mustard yellow, brick and rust. Another of my finds was Jacobsdal’s yarn Mac Mohair also in “mustard yellow”. My saved yarns now, after more than thirty years, come in handy.

The first project was a sweater in mohair. Imagine a mohair yarn consisting of 67% mohair, 28% wool and 5% polyamide to compare with today’s mohair yarns from an unnamed yarn company where the composition is 40% acrylic, 30% mohair and 30% polyamide. The sweater became airy and fits well under a thinner jacket, during our walks in the country where we live. The model has grown out of my head with garter stitch edges and musches on the yoke as the only decoration besides wooden buttons made by hubby.

Tröja i mohair – sweater in mohair yarn
Närbild på okets muscher – close-up of the yoke pattern

Nästa projekt är en tröja till husbon’n i Sandnes Fritidsgarn i rostfärg. Bakstycke och ftamstycke är stickade, Nu återstår ärmar och kragstånd. Husbon’n vill ha en tröja som liknar den jag stickade när sonen gick i fyran eller kanske var det femman och som användes under en lägervecka med sonens klass. Tröjan blev blöt under en roddtur, där kära maken “råkade” hamna i vattnet. Sagda tröja skulle sedan torkas i torkskåp på låg värme vilket husbon’n hade snappat upp av husmors information om ullprodukter. Inte visste han att klassens glada flickor hängde in sina kläder tätt, tätt i torkskåpet, vred upp värmen på full effekt och gick därifrån utan en tanke på husbon’s älskade tröja. Tröjan blev sig aldrig lik igen och husbon’n har upprepade gånger, lyriskt omtalat denna tröja som under lägerveckan antog en ny, mycket mindre form och gick till de sälla jaktmarkerna dvs textilåtervinningen.

The next project is a sweater for hubby, in Sandnes Fritidsgarn, in rusty red color. Back and front are knitted, sleeves and a collar remains. Hubby wants a sweater that is similar to the one I knitted when our son was in middle scool and that hubby used during a camp week with our sons class. The sweater got wet during a rowing trip, where the dear husband “happened” to end up in the water. The said sweater would then be dried in a drying cabinet on low heat, which hubby had intercepted from the housewife’s information about wool products. Little did he know that a bunch of happy girls, hung their clothes tightly, tightly in the drying cabinet, turned up the heat to full effect and left without a thought of hubby’s beloved sweater. The sweater never became the same again and hubby has repeatedly, lyrically referred to this sweater which, during the camp week, assumed a new, much smaller form and went to the rare hunting grounds, ie the textile recycling.

Det mer än trettio år gamla garnet (färgen är något mer åt rost) – The moore than thirty year old yarn (the colour is more rusty)

Eftersom ersättningtröjan inte kommit till presenterbart skick ännu, blir det en bild på garnet, det välsignade, som säkerligen var betydligt billigare än dagens motsvarighet och som klarat lagring så många år.

Since the replacement sweater has not yet reached a presentable condition, it will be a picture of the yarn, the blessed one, which was certainly significantly cheaper than today’s equivalent and which has lasted storage for so many years.

Kundservice, en fråga om tid? – Customer service, a matter of time?

English below

Som företagare blir man ibland (inte ofta) förvånad över hur andra företag ser på det här med kundservice eller brist på sådan. För några dagar sedan skickade jag en förfrågan till ett företag om att köpa en vara för användning i mitt arbete. Reglerna när man handlar inom EU, är att man, om man är registrerad för moms, att man skall kontakta företaget man vill handla av för att få handla varan utan att moms debiteras av det säljande företaget. Den momsen skall jag i min tur ta upp i min momsdeklaration som en skuld till skattemyndigheten. Betalar jag moms direkt till ett EU-företag har jag ingen möjlighet att kvitta den mot den moms jag debiterat mina kunder.  För den serviceinriktade företagaren är det en självklarhet att man hjälper sina företagskollegor med detta. Men det gäller inte alla!

Jag skall sätta upp en väv för att väva livstycken till en sockendräkt. Till denna behövs silke av en tunn kvalitet och i speciell färg. Jag har inte kunnat finna detta i Sverige men i vårt naboland fanns det i rätt färg och i rätt kvalitet. Glad i hågen skickar jag ett mail till företaget och talade om att jag vill beställa men att jag är registrerad för moms och skall betala den i Sverige. Efter några dagar får jag till svar att “engross laves kun i store maengder”. Detta handlar inte om engross eller återförsäljning utan om att kunna redovisa moms på ett för EU rätt sätt. Återgäldade mailet och talade om min inställning varefter jag fick ett svar att det blev alldeles för stort arbete för den redovisningsskyldige med att räkna från momsen och redovisa. Den sammanlagda tiden för den konversationen skulle, om man är serviceminded, kunna lagts på omräkningen och en notering till skattemyndigheten i hemlandet och sannolikt hade de ändå fått tid över för sina övriga kunder.

Nu gick det till all lycka att hitta garnet i ett annat land, beställningen gick raskt iväg med ett fingerklick och till min förvåning fick jag också en prisreduktion för att jag beställt. Så jag får mitt garn ändå. Det kanske tar ett tag innan det hinner hit men å andra sidan har jag inte orsakat Garnudsalg i Danmark så stora problem. Denna gången gällde det inga stora kvantiteter eller jättesummor men ett gott bemötande hade kunnat leda till fler och större inköp, vilket nu inte kommer att ske.

As an entrepreneur you sometimes (not very often) get surprised at how other companies look at customer service. A couple of days ago I sent a request, to buy a product for my work. Rules when buying inside the European Union is, if you are registered for VAT ,  you are not going to be charged for that country’s VAT. Instead it’s between you and your countrys tax authority to act. For a small company  a  small amount also makes a great difference. For the  service-minded entrepreneur, it is natural to help colleagues with this. But that’s not natural for everyone!

I’m going to set up my loom to weave fabrics for skirts and vests for an old-fashion costume. For the vest I need a very thin silk yarn in a couple of colours. I have not been able to find the yarn in Sweden but in a nabour country I found the right size and colour. Glad to find a company offering this yarn, I send an e-mail and told them that I wanted to buy and that I was registered for VAT in Sweden, A couple of days later I got an answer that “engross was only for buying large amount yarn”. As a small weaving-studio with minor assignements  and no yarn for sale, you don’t buy large amounts at a time, and this is about to handle tax inside EU the right way! I answered the e-mail and told them my situation and got a new answer , “to handle tax (the right way – my comment) would take too much time and be very difficult for the person who handle the account”. The time used for this conversation would, for a service-minded person, be enough to calculate the VAT and inform the tax authoroty in there country, and likely also get time for their other customers.

I found another company in another country with the same yarn and in the colour I wanted and just a click away I had ordered the yarn and to my surprise I even got a discount. So I will still get that yarn. It will maybe take some days more to reach me, but I have not caused Garnudsalg in Denmark that big problem. This time it was not a large amount of yarn or large amount money but a good service could have lead to more and larger orders in the future. It is not going to happen.