Kallt, lågom djup snö, vårsol som värmer trots kylan, då är det dags att förbereda inför kommande års kalla dagar och nätter.
Husbon’n har filat kedjan till motorsågen och fällt ett antal björkar till ved och några småekar som skall bli till stängselstolpar. När han klyver stolparna på längden och vässar ena ändan på dessa faller det på matmors lott att hugga björkklabbarna till ved lagom för att stoppas in i kökets vedspis.
Vi arbetar några timmar per dag med veden och den huggna högen växer sakta men säkert till både på höjden och bredden. När vägen blivit något mer snöfri, skall kärran kopplas på bilen och köras fram för att lastas med den huggna veden som sedan skall staplas upp under tak för torkning.
Vid huggkubben.
Nu tänker säkert vän av ordning att ”varför klyver de inte veden med maskin”? Det finns en klyv på gården men eftersom det är kallt går kolven långsamt och trögt. Och sedan skall man ju ha motion och att hugga ved innebär att man både rörelse- och styrketränar samtidigt som man producerar bränsle för vinterns uppvärmning.
Att hugga ved innebär inte bara ett idogt arbete, det kan också innebära en pratstund med husbon’n eller chans att få både husbon’n och husets hund på samma bild.
Bäst-före-datum kan vi se angivet på varor vi köper framför allt när det gäller livsmedel. Att det idag också gäller kommunikationsmedel, datorprogram och också maskinvara får man påtagliga bevis för. Programvara står sig bara en kort tid innan påverkan gör, att det man lagt ned mycket arbete på, måste få en uppfräschning för att motstå hotande angrepp. En del uppdateringar går smärtfritt andra leder till en massa oförutsett arbete för att få programmet att fungera som det var avsett.
En hemsida skall vara företagets ansikte utåt och när den, efter uppdatering, visar tecken på sönderfall eller i alla fall inte beter sig som den gjort innan uppdateringen, ja då sitter man där och undrar var felet uppstod och vad i hela friden man skall göra åt det.
Så var det för mig, som glatt lydde uppmaningen att uppdatera för att förhindra att sidan blev utsatt för angrepp via de säkerhetshål som konstruktören av programvaran upptäckt. Resultatet blev många timmar för att få bort de plötsligt dubblerade sidrubrikerna. Uppdateringen tog bort alla inställningar för hur sidan skulle visas för er besökare. Efter mycket grymtande och flertaliga försök till åtgärder är nu allting nästan som vanligt igen men några fler gråa hår har det säkert blivit. Dessa hade redan tidigare boostats med ekonomiarbete. Bokslut, ett för vart av verksamheterna hos oss, momsredovisning och nu i antågande deklarationerna som inte är så enkla som försäkrats om att de skall vara. Nåja, det är ju till viss del självförvållat. Vill man agera småföretagare får man finna sig i alla svårigheter som undersysselsatta byråkrater förser oss med.
Efter all administration är det skönt att arbeta med mer praktiskt arbete. I en av mina vävstolar sitter handduksväv. Våra frottéhanddukar har börjat att ge upp sin funktion och förpassas en efter en till putstrasor istället för den funktion som de ursprungligen var tänkta för. Som envis återbrukare finns det alltid användning även för det som inte fungerar som avsett. För oss som ytbehandlar de produkter som säljs i webbutiken är utslitna handdukar guld. Vi behöver inte använda våra slantar till trassel utan kan klippa handdukarna i lagom stora bitar och ge dessa ett fungerande slut. Men det kräver att det finns nya handdukar att ta till. Det är en sådan väv som nu sitter i vävstolen.
Handduksväv – ett av två olika mönster vävda i samma uppsättning
En handduk återstår att väva innan vi har tolv nya handdukar att använda istället för de gamla. Det får bli ett antal nya badhanddukar också när handdukarna är nedklippta. Stora, heltäckande sådana som man kan svepa in sig i efter duschen, vi som inte har supervarmt inne eftersom vi eldar själva och värme under vintern kräver en viss mängd energi för att bygga upp ett vedförråd under vårvintern. Det är vad vi gör just nu.
Vävstolen med handdukar står vid ett söderfönster. Utanför fönstret växer en ormhassel. I denna har vi satt upp ett antal talgbollar till våra vänner småfåglarna. Oftast är det Blåmesar, Talgoxar och Nötväckor som sitter i bollarna men ibland får vi finbesök som när en hackspett kommer och tar del av de serverade delikatesserna. Fåglarna brukar vara svåra att fånga på bild men ibland har man tur.
För någon vecka sedan fick jag ett samtal från en man boende i sta’n inte så långt från oss. Han frågade om jag var intresserad av vävböcker. En klart intressant fråga till en som förutom att väva också är extremt intresserad av att få veta bakgrundshistoria och alltid ställer frågor som hur, var och varför.
Det visade sig att mannen på sin utbildning fått tillverka sin egen litteratur med vävteori. Tre stora pärmar fulla med vävmönster, inte färdiga vävnotor men massor av tekniker från enklaste tuskaft till avancerade jaquarder.
En skatt för en väverska
Förutom dessa omfattande pärmar fanns också två handböcker i handhavande av Ruti maskinvävstolar. (skall vara tyskt y). Efter att ha arbetat på Ludvig Svensson i Kinna hade mannen nu börjat röja i sina gömmor och hade en önskan om att få lämna över sitt mate rial till någon som var intresserad av detsamma.
Livet är inte alltid enkelt. Sår uppträder både i själen och mer synligt också som skador i vårt yttersta skyddslager, huden. En skadad själ kräver ibland mer professionell hjälp, skador i huden kan vi oftast åtgärda med diverse hjälpmedel mer eller mindre effektiva. Idag kan vi gå till närmaste livsmedelsbutik eller i mer avancerade fall till apoteket för att inhandla diverse salvor och medikamenter.
Förr gällde det att lita till sin egen eller närmaste läkekunniga persons förmåga. Naturen stod med utgångsmaterial, tillagningen av effektiva dekokter fick man stå för själv. Vi har nog många av oss plockat groblad, eller läkeblad som det kallades i min omgivning, för att lägga på skrubbsår, äggets hinna användes på brännskador, tussilago eller hästhov utgjorde en effektiv substans i hostmedicin, enbärsdricka verkade urindrivande och björkavkok stärkande.
Den mer avancerade gjorde salvplåster och hudsalva, tvål kokades i många hem liksom såpa för rengöring. Naturen stod också här för råvaror, familjen för traderad kunskap och träning fick man redan som liten även om uppgifterna från början var mindre avancerade. I äldre tider var det naturligt att man tillverkade det man behövde och en del av de äldres kunskap har också slagit rot i efterkommande generationer även om den praktiska kunskapen inte lika lätt kunnat överföras.
Små fragment av berättelser kan ge intresse att utforska dold kunskap och genom att själv prova och göra misstag kan gammal kunskap bli till levande sådan och också resultera i ett eget husapotek. Sedan vi tog över mors föräldrahem för snart 30 år sedan har vi tillverkat vår egen tvål. Har man en gång provat att tvätta sig med ”äkta tvål”, gjord på naturliga råvaror, vill man inte använda köpetvål igen. Med handgjord tvål behövs inga fuktkrämer, den är naturligt återfuktande.
Sårskador läks på ett helt fantastiskt sätt med hjälp av kådsalva. Såren läker inifrån och salvan är dessutom smärtstillande och sårskorpan, om den bildas, är smidig och hindrar inte rörelser. Husbon’n, som har en tendens att tillfoga sig både skärsår och få stickor och metallflisor i händerna, är lyrisk över kådsalvans läkande effekt. Som tur är finns den alltid att tillgå både som salva i burk eller som ett stift med salva som är lätt att stoppa i fickan för att finnas till hands ifall oturen är framme.
Naturligt sårläkningsmedel, kådsalva.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
