Den senaste tiden har krävt tålamod, uppfinningsrikedom och förändringar i både det stora och det lilla. Vi har dessutom sett agerande från personer i vår omvärld, som vid närmare påseende får i alla fall mig att fundera över om vissa individers testosteronhalt har löpt amok helt och hållet.
Förändringens vindar har blåst ordentligt, likaså har vindarna i Sverige blåst så att vi haft rejält överskott i vår elproduktion. Vi har aldrig sålt så mycket el till förbrukare utanför Sverige tidigare. Då gör man ju som vanlig liten människa reflektionen att ”hurra, nu när det finns så mycket el så blir vår elräkning billigare än tidigare år”. Så icke – vi har aldrig haft så dyr el någon gång tidigare. Vi har dessutom fått tillsägelse om att spara el eftersom det finns en påtaglig risk för att elen inte räcker till för oss svenska användare.
Men hallå! En något så när intelligent eller normaltänkande människa får inte ihop detta. Största volymen elförsäljning någonsin, sparande befolkning och elbrist?
Visst Sverige har en viss obalans i elproduktionen eftersom vi varit så miljövänliga att vi först har lagt ned några av våra ”säkra” strömkällor, vi har dessutom gått över till mindre säkra källor som kan producera el, men bara om det blåser. Jag har svårt att se att vi skall kunna producera el om det är stiltje. Vi skall också återställa vattendrag som producerat el i många generationer, små närkraftverk får inte fortsätta att finnas utan skall läggas ned så att man kan häva tillbaka de stenar som plockats upp för att ge vattenströmmarna ökad kraft en gång när det lilla kraftverket byggdes upp. Till detta har vi, glada i hågen, sagt att nu skall vi producera och köra elbilar som kräver – ja just det – el för att kunna laddas och köras. Jag har en känsla av att man börjat i fel ända för att få detta att fungera i praktiken.
För att få en mer miljövänlig natur skall vi så ta bort en del av vår matproduktion till fördel för en annan. Det vill säga våra ”rapande” djur som används för att gödsla våra marker så att vi kan producera mat och dessutom håller de marker som inte kan producera mat öppna, skall bort till förmån för växtproduktion. Jag har svårt att se att våra betesmarker kan producera mat i den utsträckning som vi och vår växande skara unga behöver för att må bra och att dessutom göra det utan den naturliga gödseln, som förutom näring till jorden, också bygger upp och återställer mullinnehållet i jorden. Kanske vi måste begränsa även mattillgången för att klara vår tillvaro.
Till detta finns det två (säkert fler men dessa är de mest framträdande) personer, som för sitt eget storhetsvansinnes skull, startar krig och ställer krav på andra länders underkastelse för den egna storartade personen. Det har spekulerats om orsaken till dessa mäns beteende, det enda verkar vara att få så stor egen makt att de kan skrivas in i historien som de största idioterna som funnits på vår jord. Den ene vill åstadkomma ett rike så stort som aldrig förr och hävdar sin rätt med hänvisning till historien men bara så långt tillbaka som detta stämmer med den egna bilden av hur riket har sett ut. Den andre anser sig ha rätt att diktera villkoren för andra länder efter sin egen måttstock för vad som är rätt och fel, medan folket i landet tiger och samtycker för att inte råka ut för repressalier själva. Folkslag blir tänkta fiender, den egna måttstocken om vad man får eller inte får göra är helt inställd på just det – en egen måttstock som inte är kompatibel med övriga världens syn på saken. När vi dessutom uppfostrar våra egna innevånare utan regler eller tillrättavisande, när de beter sig på ett sätt som vi inte vill eller skall acceptera. När barn ges vapen och skjuter andra människor på grund att de upplever kränkningar och intrång i den egna, olagliga verksamheten eller påhopp på den egna klanen och ingen sätter ned foten och säger att ”hit men inte längre”, då rinner mitt sinne över och jag tar till pennan och skriver ner mina tankar. Inte för att det ger någon förändring i det stora men man får inte ta för givet att världen skall var sådan.
