På mormors tid – In grandma’s time

English below

Min mormor var, förutom att ha fött tio barn, också handväverska. Vid sidan av alla praktiska bestyr i hemmet med barn och djur, vävde hon åt en lokal förläggare. Det hon vävde var handdukar i gåsögon. De redskap hon använde, vävstolen, varpan, rullar och rullställning, garnvindor med mera, fanns kvar på gården när vi tog över på sent 1980-tal. Vävstolen hade jag fått ta över redan innan i samband med att jag gick vävutbildning i slutet av 1960-talet. Det var min första vävstol, av äldre modell med stock som varpbom, troligen tillverkad av min morfars morbror som var möbelsnickare. Den saknade sträckbom, knäbom och lattor, hade fast sittbänk vilket gjorde att vävstolen stod stilla när man slog hårt och tramporna var fästa vid främre bommen. Den vävstolen var min läromästare. Det var då jag lärde mig hantera och kompensera för det inte helt perfekta som att bommen hade en spricka som gjorde att den inte hade exakt samma omkrets över hela bredden eller att slagbommens hål var rejält slitna.

Till mormors vävstol fanns också vävskedar av äldre typ. Dessa visste jag inte om innan vi tog över gården och kunde gå på upptäcksfärd i det gamla huset. På vinden fanns också en väggfast varpställning med knaggar uppsatta i takstolarna, en stor varpa på över fyra meters omkrets som vid varpning togs ner i rummet och placerades i ett fäste i taket och en varpfot på golvet. Till varpan hörde en spolställning för rullar som till utseendet liknade stora spinnrocksrullar. På dessa spolades garnet upp troligtvis med hjälp av spinnrocken som fanns tidigare i huset.

Vävskedarna är tillverkade med trä- eller vassrör, vilket har jag inte kunnat avgöra, och är betydligt lägre än de jag använde i början av min vävbana. Av de sex gamla vävskedar jag har varierar höjden mellan knappt 8 cm och 9,5 cm. Längden var anpassad till vävstolens slagbom. Skedarnas längd varierar från den kortaste som mäter 67,5 cm och till den längsta som mäter 105 cm. Antal rör/10 cm sträcker sig från 40 till 95.

Några av de gamla vävskedarna – Some of the old reeds

Uträkningen med antal rör är min egen. Det finns en äldre märkning men tiden har gjort den omöjlig att tyda. En av vävskedarna har en indelning som jag uppfattar som indelning i bund. Antal rör mellan de iknutna trådarna är 48, vilket omvandlat till två trådar i rör innebär 96 trådar i ett bund. Talet användes för att räkna ut garnåtgången till en varp.

Indelning i bund – the reed divided in ”bund” an old swedish word for an amount of threads in a warp

Mer om indelning av trådar i pasma, bund med mera finns att läsa på www.bergdalaspinnhus.com/artiklar (där man kan hitta en massa intressant) och i ”Lanthemmens vävstolar” förf. Gertrud Grenander Nyberg.

En av väskedarna är märkt i båda ändarna med NPAS vilketborde vara tillverkarens märkning. Vem denne NPAS var är okänt för mig.

Under 1990- talets sista år använde jag en av de gamla vävskedarna när jag vävde vilket gick att se på grund av den lilla ojämnhet som blev i den färdiga vävnaden. Nu finns skedarna mer till lyst och som en rest och påminnelse om mormors arbete.

Grandma’ was a mother of ten and also a hand-weaver. Beside all practical daily work with children and animals, she wove goose-eyes towels for a local tissue publisher. The tools she used, the loom, warping-mill, bobbins and bobbin-stand, yarn-winders and more, were found in the old house when we bought the farm in the late 1980s. I allready had gotten the loom when I studied weaving in the late 1960s. This loom was my first one, an ancient type of loom with a log of wood as the warp-beam, and probably made of my grandfathers uncle who was a furniture carpenter. The loom had no back-beam, no knee-beam or lamms, there were a bench attached to the loom wich made the loom stand still when beating in the weft and the treadles were fastened in the front under the bench. This loom was my teacher. I learned how to cope and compensate the not so perfect details such as the log having a crack making the perimeter not the same all across the width or that the holes for hanging the beater were worn due to grandm’as intensive weaving.

Grandma’s loom also had old fashion reeds. I didn’t know those existed before we bought the farm and I could go exploring the old house. In the attic there were warp pegs fasten to the rafters, and a big warping-mill more than 4.6 yards circumference. When grandma’ were going to make a warp she took the warping-mill down to the room och fastened it to the ceiling and a foot on the floor. With the warping-mill there were a bobbin stand with bobbins that look alike large spinning wheel bobbins. To load these bobbins they used the spinning wheel that was in the house.

The reeds are made of wood or reed, I can’t say wich and they are much lower than those I used in the start of my weaving. The hight is between barely 3.1″ to 3.7″. The length were to fit into the looms beater and varies between 2.4 feet and 3.7 feet. The reed size 10/dpi is between 15/16 to 37/38. (se pic 1.)

The calculation of number of spaces is my own. There are older markings but over time they have become unreadable. One of the reeds has threads with even spaces, a division which I perceive as a division into bundles ( in Swedish bund). The number of spaces between the threads is 48, which converted to two threads in every space means 96 threads in a bund. The numbers was used to calculate the yarn supply for a warp.

One of the reeds has markings in both ends, NPAS, wich could be the manufacturers marks. Who this NPAS was I don’t know.

During the last years of 1990s I used one of the old reed when weaving, wich one can see in the small irregularities in the fabric. Now the reeds are more for pleasure and to remind me of my grandmothers work. A grandma I didn’t meet in person. She died when my mother was only 16 years old. But I’ve been told about her weaving and that she was a mild woman that allowed the kids ride carousel on the warping-mill when not in use.

Höst, att samla i ladorna – Autumn/Fall, time to save for winter

English below

Hösten är för många en tid med tecken på förfall. Växter vissnar ner, bladen börjar falla av träden, dagarna blir svalare och kvällarna mörkare igen.

Om man bortser från dessa tecken på att vintern närmar sig är det också överflödets tid, en tid där odlingarna visar om valet av frö var gott och om man förmått att förvalta fröets växtkraft. Odlingslådorna börjar nu gapa tomma, redo för vintervila. Ännu finns det mangold kvar att skörda liksom majrovor och dill. Störbönorna behöver bli något större, sedan kan de läggas i burkar och konserveras på gammalt vis.

Växthuset innehåller fortfarande både tomater, paprika, chili och basilika. Tomaterna vi odlat i år har mestadels varit stora, gula bifftomater som blir bra mixade till tomatkross som kan förgylla vinterns grytor. Paprikorna behöver någon vecka till på sig för att få färg för att sedan hamna hela i lag eller i chutney. Basilika har torkats för att kunna användas till kryddning och det som återstår får bli en rejäl omgång pesto.

En liten del av gårdagens skörd.-A small part of yesterdays harvest

Autumn is for many a time with signs of decay. Plants wither, the leaves begin to fall from the trees, the days become cooler and the evenings darken again.

If you ignore these signs that winter is approaching, it is also the time of abundance, a time when the crops show whether the choice of seed was good and whether one has managed to manage the seed’s vigor. The cultivation boxes now start to empty, ready for winter rest. Still, there is spinach left to harvest as well as turnips and dill. The climber beans need to be slightly bigger, then they can be put in jars and preserved in the old way.

The greenhouse still contains both tomatoes, peppers, chili and basil. The tomatoes we have grown this year have mostly been large, yellow steak tomatoes that will be made into tomato crush that can gild the winter stews. The peppers need a few more weeks to get color and will then end up pickled or as chutney. Basil has been dried to be used for seasoning and what remains can be a large bowl of pesto.
 

Att göra verksamhetens innehåll synligt – to make the content of the business visible

In English below

Den senaste tiden har det varit ganska tyst från oss, förutom några enstaka inlägg på facebook har vi arbetat i det tysta. Arbetet har pågått som vanligt med tillverkning även om vi inte skrikit högt för att övertyga läsare om vår förträfflighet. Så har det blivit ett antal nya kamsatser, främst de med kamstation, men även några utan. Det har tillverkats sländor, både våra turkiska, våra topptyngda men också ett större antal till våra prova-på-paket. Dizar finns nu nya liksom skedkrokar för dig som väver.

En annan del som krävt husfruns (nästan) hela uppmärksamhet är den satsning som vi gör för att separera våra olika delar av verksamheten. Under de senaste 15 åren har vår mjuka sida fått stå tillbaka för den hårdare. Nu har den fått upprättelse, dels genom att den får egen hemsida och butikssida. Husfruns energi har förutom arbete med all administration runt Gammeldags med Gammeldags webbutik, facebooksida, instagram mm, de senaste åren till större del lagts på att göra vävningen och de produkter som produceras på Gammeldags mjuka sida synliga.

Vi är därför glada att kunna presentera hemsidan, https://www.atelje-kajsa.se som visar en del av vad som händer med hanteringen av garn hos oss. Tanken var att kunna lägga en butiksdel kopplad till hemsidan direkt, men de alternativ som var möjliga gav inte önskad framtoning så varför frångå ett koncept som fungerar. Alltså blev det en butik av samma sort som den som finns för Gammeldags webbutik men nu enbart för handvävd textil. Allt handvävt som finns att köpa hittas på sidan https://www.kajsaafgammeldags.se.

Varför sidorna fått namnet Ateljé Kajsa och Kajsa af Gammeldags kan du läsa om om du följer länken/länkarna.

Den textila delen är inget nytt. Det är den del som är starten till vår verksamhet och började för många år sedan. Den har sedan utvecklats mer eller mindre i en mer undanskymd position med undantag av 4-5 år under 2000-talets början då husfrun var engagerad i Hemslöjdsrörelsen och studiecirkelverksamhet med ambitionen att göra fler intresserade av handaslöjd. Sedan dess har energin lagts på egen verksamhet, framför allt design av ergonomiska handredskap för arbete med ull, spinn- och färgkurser i egen regi och design och tillverkning av vävnader.

Vi har under många år deltagit i Ull i Kubik där vi visat och sålt våra redskap. I år tar vi en paus och försöker färdigställa en plats på vår gård där alla vävstolar, garn och vävnader skall få en mer framträdande roll tillsammans våra redskap.

Lately, it has been pretty quiet from us, besides some occasional posts on facebook we have been working in silence. The work has been going on as usual with manufacturing, although we have not shouted out loudly to convince readers of our excellence. So there have been a number of new wool combs, mainly those with comb-holder, but also some without. Spindles have been made, both our Turkish, our high whorl spindles but also a larger number for our beginners kit. We have made more diz’s as well as reedhooks for you who weave.

Another part that has demanded (almost) the farm wifes entire attention is the effort we make to separate our various parts of the business. Over the past 15 years, our soft side have had to stand back for the harder. Now it has been established, partly because it has got its own website and webshop. In addition to working with all administration around Gammeldags, Gammeldag’s web shop, facebook page, instagram, etc., the farm wifes energy has been largely spent on making the weaving and the products produced on Gammeldag’s soft page visible.

We are therefore pleased to be able to present the website, https://www.atelje-kajsa.se, which shows some of what happens to the handling of yarn at us. The idea was to be able to add a store linked to the website directly, but the alternatives that were possible did not give the desired appearance, so why depart from a concept that works. Thus, it became a shop of the same kind as the one available for Gammeldags webshop but now only for handwoven textiles. All handwoven products available for purchase can be found on the page https://www.kajsaafgammeldags.se .

Why we’ve named the pages Ateljé Kajsa (Studio Kajsa) and Kajsa af Gammeldags can be found if you follow the link/links.

The textile part isn’t new. That part was the start of our business and founded many years ago. Since then it has evolved more or less hidden, with the exception of 4-5 years during the beginning of the 21st century when the farm wife was involved in the Handicraft movement and in study-cirkel activity to make more peopel interested in handicraft. Since then the energy has focused on our own business, especially the design of ergonomic hand tools for working with wool, we have had our own spinning and dyeing courses and designed and manufactured tissues.

For many years we have participated in ”Ull i Kubik” (”Wool of all kinds” a fair in our neighborhood) where we have shown and sold our tools. This year we take a break and try to complete a place on our farm where all looms, yarns and tissues will have a more prominent role together with our other tools.

Mellan regnskurarna

Sommaren börjar gå mot sitt slut, skolstarten närmar sig och vädrets instabilitet gör att man får ta vara på tillfällena till aktivitet utan risk för att bli genomblöt.

Vädret får lov att vara åtminstone halvklart eller med varierande molnighet när vi planerar en längre promenad. Soligt väder är skönt men kan vara påfrestande om temperaturen samtidigt ligger på tjugofem grader eller mer. Igår var det perfekt vandrarväder och vi startade vår tur utefter en av de stora sjöarna i vår omgivning. De utmärkta vandringslederna som iordningställts av byalaget är ännu inte helt utforskade och vi hade inte bestämt oss för att gå den långa slingan men det blev i slutändan så ändå. En del av vägen hade vi gått tidigare men inte hela. Vägen går dessutom en stor del i vår grannkommun, i en annan region dessutom, men genom ett samarbetsprojekt har detta varit möjligt till glädje för oss alla. Naturen utefter vandringsladen är minst sagt skiftande. Efter att ha gått vid sjökanten går det uppför, inte bara lite uppför utan så mycket uppför att man blir både varm och andtruten.

På höjderna, när vägen går i en tallskog finns det som varit en del av avsikten med vandringen, de stora mulliknande svamparna lämpade att färga garn med, sammetsfotad pluggskivling. De blir med hem!

När vi gått ungefär hälften av vår utmätta sträcka möts vi av den mest fantastiska syn man kan tänka sig. Ett hav av blommande ljung. Förutom den vackra ljuslila färgtonen kan vi också känna doften av honung när insekterna, främst humlor, rör runt bland blommorna. Ljunghonung är otroligt både till färg och smak.

Genom den vackra omgivningen, i en kraftledningsgata går nedstigningen mot sjön. Vid sjökanten hittar vi mängder av pors, återigen en av naturens gåvor till oss som gillar att växtfärga. Vi var väl förberedda. I KM’s ryggsäck fanns två bärkassar av större modell, avsedda att härbärgera en del av det som kom i vår väg. Med hjälp av sekatör och ödmjukt böjda ryggarvar kassarna snart fyllda och vi kunde förnöjda gå tillbaka den sista sträckan av dagens dryga 9 km, sätta oss i bilen och fara tillbaka hem.

”Mularna”upplagda på bricka för torkning.

Hemma återstod arbetet med att klippa Porsen till mindre bitar och lägga till torkning. Torkningen får lov att ske utlagd på tidningar på golvet. Ingen fara för oreda nu när det saknas husdjur i familjen. Väldoften från växterna är magisk.

Pors på tork