Sedan uppdateringen av ateljén med tillhörande ”butik” har jag arbetat med en uppdatering av två av mina vävstolar, dels den harnesk som stått uppställd under en tid och dels den vävstol som är anpassad till min skaftväxlare.
Skaftväxlarvästolen har genom husbon’ns arbete fått nya trampor, något längre än de gamla som fungerade men gav en något annorlunda benställning.
Skaftväxlarvävstolen med nya trampor
Harneskvävstolen har förändrats och uppdaterats med en del delar för att bli mer lätthanterlig och anpassad till de små detaljer som dagens väverskor kan ha stor nytta av. Bland annat har den fått ny topplattor eftersom de befintliga hade alldeles för stora hål för att passa med ”tvåbeningarna” de små plastproppar som kan fixera de snören som används för uppbindning.
När husbon’n ändå höll på fick han göra nya långlattor med passande hål för vävstolens trampor. En sak som var mer omfattande var ställningen för lod som var placerad i mitten, vid sidan om kontramarschens mittsnören (till långlattorna). De har flyttats till ytterkanterna där loden är mindre i vägen. Lodens vikt har också halverats från de befintliga loden som vägde 2,3 kg st (23 kg för 10 lod) till ca 1,1 kg per lod = 5,5 kg per sida.
Lodställning till harnesk
Damastloden, om 50 gr/styck, som använts tidigare var knutna ett till varje solv i stygnet. Solven var handknutna men fanns inte i tillräcklig omfattning, så nya solv var tvungna att anskaffas för att räcka till den bredd och det antal stygn som var tänkt att användas till min provväv. Nya mönstersolv fanns men en dåraktig tanke slog rot i min hjärna om att knyta egna solv till denna vävstol – bara för att prova. Sagt och gjort. Husbon’n tillfrågades och förseddes med en ritning och wips så hade jag en solvstock för mönstersolv. Ytterligare en för opphämtasolv gjordes och sedan knöts det solv i parti och minut. De olika sorterna fick olika färg. Praktiskt för att kunna hålla ordning på solven.
Solvstock till mönstersolv. En färdig bunt med 25 stycken
Efter solvtillverkningen vidtog varpning och pådragning av en varp i bomull. Solven placerades på två mönsterskaft, grupperades 5 och 5 , försågs med lod, 60 gram styck i stället för de gamla och knöts till harneskvarpen. Mönstervävning med två solvsystem innebär dubbelt arbete med solvning först i mönstersolv och sedan i upphämtasolv. Idag är varpen pådragen, solvad och framknuten. Nu återstår att knyta harnesklockar. Men det är en annan sak.
Varpen färdig och framknuten, loden uppsatta, Bara inplockning av mönster återstår.
Vi lämnar spår efter oss vart vi än rör oss. En del spår är avsiktliga andra inte. En del spår väljer vi aktivt själva, andra finns utan att vi medverkar till dem eller kan påverka förekomsten. Idag handlar spåren om omvärldens sätt att hantera ett scenario som vi inte i vår vildaste fantasi kunde tro skulle hända i vår livstid – Corona. När denna farsot började spridas över världen, tidigt under 2020, var vi inte beredda på den inverkan det skulle få på vårt liv, våra relationer eller vårt handlingssätt. Vårt liv har förändrats på många sätt. Tillhör man riskgrupp blev man automatiskt utestängd, blockerad, från aktivt liv under nästan ett år. All kontakt med omvärlden fick ske via sociala media, inga kontakter med familj eller bekanta som inte tillhörde det egna hushållet var ”tillåtna” vilket innebar att inte kunna träffa barn och barnbarn, som för vår del, finns utspridda över hela södra Sverige.
Inköp fick ske via beställning via nätet, och vad vi har använt nätet. Vi har beställt mat som sedan har kunnat hämtas på valfritt ställe, i små skåp, ibland fanns den tillgänglig i andra fall fick vi vänta femton minuter medan personalen plockade in den i skåpen. Att handla via nätet är till viss del praktiskt, till viss del inte eftersom de varor man i vanliga fall kan bedöma på plats, nu väljs av någon annan utan samma preferenser som mig. Det har fungerat men blivit avsevärt dyrare.
Förutom maten har vi handlat allt vi behövt över internet. Eftersom vi de senaste åren arbetat med att iordningställa en arbetslokal, tidigare använt för hantering av ullen från våra får, har vi haft möjlighet till meningsfull sysselsättning även under pandemin. En del gånger har vi varit tvungna att ge oss ut utanför bostaden för att få hem bland annat en del material för att kunna färdigställa utrymmet eller under senare delen av 2020, införskaffa en del behövlig inredning. En del av detta har kunna handlats på nätauktioner för att enbart hämtas upp.
Mitt i allt arbete gick vår varmvattenberedare sönder. En liten fläck i kanten som noterades den ena dagen blev till en sifon den andra dagen med vatten som formligen sprutade ut över tvättstugans inredning och golv. Innan husbon’n hann att stänga vattentillförseln och börja tömma beredaren på ett mer ordnat sätt fick vi torka vatten som runnit ut på golvet. My-y-y-cket vatten! Vi diskade för hand i cirka en vecka innan nästa varmvattenberedare kunde installeras och vi fick varmvatten igen. Det första vi gjorde var att ta var sin dusch. En mycket njutbar sådan.
Den gamla varmvattenberedaren
Så kom vi då till början av 2021 då all el var monterad, lokalen försedd med värme och inredningen monterad och det som var tänkt att finnas i lokalen skulle få hitta sin plats. Hyllor (inköpta på nätauktion för en otroligt billig peng) fylldes med vävgarner av framför allt ull i olika kvalitéter, butiksdiskens skiva oljades in – många gånger- för att bli tålig, en del av de slöjdredskap och DIY-kit plockades in i hyllor och korgar för att stå färdigt när/om kontakten med våra kunder kan bli som tidigare och vi kan tillåta besök och handel på plats.
Garnhyllor och displaykorgar
Efter att garnet fått plats i hyllorna kom turen till några stora vävstolar. En av dessa hade tidigare haft sin plats i det kombinerade kontoret, skärrummet, förvaringsrummet och vävrummet. Trångt, men med tiden har vi blivit riktigt bra på att gå sidledes i stället för rakt fram och det har fungerat. Den andra vävstolen är en harneskvävstol som tidigare stått till allmän beskådan för besökare i vårt vardagsrum. Hopplockad, på den enda plats som inte inkräktade på vårt personliga utrymme (om man är mycket tolerant och har visioner för framtiden) men måste tett sig väldigt underligt för människor som vågat sig fram till detta par som inrett sitt hem så märkligt. Utrymmet som var så väl dimensionerat för vår hantering av ull, är nu väl utnyttjat även om jag fortfarande har några vävstolar som inte fått plats här eller på annan plats i vårt lilla hus.
Vy från entrén
Kvar på kontoret blev en plats för packning av order, återställd plats på skärbordet och obeskuren kontorsplats. Och fortfarande finns det fyra vävstolar kvar på annan plats i huset.
Packbord
Nu väntar vi på utlovad vaccination mot Covid-19, om vi nu kommer fram innan alla icke riskgrupper, kommunchefer, politiker och deras anhöriga snikit till sig all tillgänglig vaccin och innan smittan nått oss trots försiktighet, munskydd och isolering.
Det är ett tag sedan som jag letade i mina gömmor efter garn att sticka tröjor av. De senaste åren har det varit handspunnet som gäller, men i mormors fars gamla kista finns en samling värd att använda.
Jag ansåg mig i stort behov av ytterligare en tröja, en senapsgul sådan. I mina gömmor visste jag att jag någonstans, någon gång hade köpt på mig ett lager av garn. Kunde det fortfarande finnas kvar?
För cirka 30 år sedan fanns, några mil från oss, en garnfirma med garn i riktig ull. Att betänka var att det var betydligt vanligare att då sticka i syntetgarner eller blandningar med syntet. Företaget i vår närhet var under avveckling på grund av dålig lönsamhet. Det här var tiden mellan två hantverksboomar. Alla satsade på personlig utveckling i stället för att lägga den dyrbara tiden på handarbete. Inför nedläggningen gick jag loss ordentligt och köpte flera kilo av Sandnes Fritidsgarn i 100% ull i olika nyanser av dämpade toner av senapsgul, tegel och rost. Vad har återigen blivit populärt om inte senapsgul, tegel och rost. Ett annat av mina fynd var Jacobsdals garn Mac Mohair i ”senapsgult”. Mina sparade garner kommer nu, efter mer än trettio år, väl till pass.
Första projektet blev en tröja i mohair. Tänk er ett mohairgarn bestående av 67 % mohair, 28 % ull och 5 % polyamid att jämföra med dagens mohairgarn från icke nämnd garnfirma där sammansättningen är 40 % acryl, 30 % mohair och 30 % polyamid. Tröjan blev luftig och passar bra under en tunnare jacka, att använda vid våra promenader på landet där vi bor. Modellen har växt fram ur mitt huvud med rätstickade kanter och muscher på oket som enda dekoration förutom träknapparna som husbon’n gjort.
It’s been a while since I searched in my hiding places for yarn to knit sweaters from. In recent years, I have used my hand-spun yarn, but in Grandma’s father’s old coffin there is a collection worth using.
I felt in great need of another sweater, a mustard yellow one. In my hiding places I knew that sometimes I had bought myself a stock of yarn. Could it still be there?
About 30 years ago, a few miles from us, there was a yarn company with yarn in real wool. To consider was that it was much more common to then knit in man made yarns or mixtures with synthetic. The company in our vicinity was being wound up due to poor profitability. This was the time between two craft booms. Everyone invested in personal development instead of spending the precious time on needlework. Before the closure, I bought several kilos of Sandnes Fritidsgarn in 100% wool in different shades of muted tones of mustard yellow, brick and rust. What has become popular again if not mustard yellow, brick and rust. Another of my finds was Jacobsdal’s yarn Mac Mohair also in ”mustard yellow”. My saved yarns now, after more than thirty years, come in handy.
The first project was a sweater in mohair. Imagine a mohair yarn consisting of 67% mohair, 28% wool and 5% polyamide to compare with today’s mohair yarns from an unnamed yarn company where the composition is 40% acrylic, 30% mohair and 30% polyamide. The sweater became airy and fits well under a thinner jacket, during our walks in the country where we live. The model has grown out of my head with garter stitch edges and musches on the yoke as the only decoration besides wooden buttons made by hubby.
Tröja i mohair – sweater in mohair yarn
Närbild på okets muscher – close-up of the yoke pattern
Nästa projekt är en tröja till husbon’n i Sandnes Fritidsgarn i rostfärg. Bakstycke och ftamstycke är stickade, Nu återstår ärmar och kragstånd. Husbon’n vill ha en tröja som liknar den jag stickade när sonen gick i fyran eller kanske var det femman och som användes under en lägervecka med sonens klass. Tröjan blev blöt under en roddtur, där kära maken ”råkade” hamna i vattnet. Sagda tröja skulle sedan torkas i torkskåp på låg värme vilket husbon’n hade snappat upp av husmors information om ullprodukter. Inte visste han att klassens glada flickor hängde in sina kläder tätt, tätt i torkskåpet, vred upp värmen på full effekt och gick därifrån utan en tanke på husbon’s älskade tröja. Tröjan blev sig aldrig lik igen och husbon’n har upprepade gånger, lyriskt omtalat denna tröja som under lägerveckan antog en ny, mycket mindre form och gick till de sälla jaktmarkerna dvs textilåtervinningen.
The next project is a sweater for hubby, in Sandnes Fritidsgarn, in rusty red color. Back and front are knitted, sleeves and a collar remains. Hubby wants a sweater that is similar to the one I knitted when our son was in middle scool and that hubby used during a camp week with our sons class. The sweater got wet during a rowing trip, where the dear husband ”happened” to end up in the water. The said sweater would then be dried in a drying cabinet on low heat, which hubby had intercepted from the housewife’s information about wool products. Little did he know that a bunch of happy girls, hung their clothes tightly, tightly in the drying cabinet, turned up the heat to full effect and left without a thought of hubby’s beloved sweater. The sweater never became the same again and hubby has repeatedly, lyrically referred to this sweater which, during the camp week, assumed a new, much smaller form and went to the rare hunting grounds, ie the textile recycling.
Det mer än trettio år gamla garnet (färgen är något mer åt rost) – The moore than thirty year old yarn (the colour is more rusty)
Eftersom ersättningtröjan inte kommit till presenterbart skick ännu, blir det en bild på garnet, det välsignade, som säkerligen var betydligt billigare än dagens motsvarighet och som klarat lagring så många år.
Since the replacement sweater has not yet reached a presentable condition, it will be a picture of the yarn, the blessed one, which was certainly significantly cheaper than today’s equivalent and which has lasted storage for so many years.
Tiden går fort. Sommaren har passerat vilket känns inte minst på att vi har fått sätta på elementen i vår bostad. De har stått på 12 grader under hela perioden från maj till oktober, nu var det dags att höja några grader för att få ett drägligt inneklimat i den del vi vistas mest. Också våra odlingar behöver göras i ordning inför vintern. De sista tomaterna och paprikorna har skördats, kryddor har tagits tillvara och bönstänglarna har fått bli kvitt de senast mognade bönorna och ställningen för störbönor är numera enbart en ställning. Det enda som återstår är grönkål och persilja som får bli kvar på plats så länge som möjligt.
Time flies. The summer has passed, which feels not least that we have had to put on the elements in our home. They have been at 12 degrees Celsius throughout the period from May to October, now it was time to raise a few degrees to get a tolerable indoor climate in the part where we stay the most. Our crops also need to be prepared for the winter. The last tomatoes and peppers have been harvested, spices have been taken care of and the bean stalks have had to get rid of the last ripe beans and the stand for runnerbeans is now only a stand. The only thing left is kale and parsley, which must remain in place for as long as possible.
En del av årets tomater för både tomatkross och som ättomater – A small part of this years tomatoes, for both crushed tomatoes an for eating.
Förvällda bönor redo för att konserveras – Pre-cooked beans to be canned
Purpurbönor som tyvärr inte behåller sin färg efter upphettning – Purple beans that unfortunately do not retain their color after heating
Konserveringsgryta på spisplatta (glaskeramikhäll utbytt mot induktionshäll som inte accepterar aluminiumkastruller) – Preservation pot on hob (glass-ceramic hob replaced with induction hob that does not accept aluminum pots)
Efter att under ett antal år inte odlat potatis, har vi i år både odlat och skördat tillräckligt för vårt behov. En annan rotfrukt som inte heller har varit standard är jordärtskockor som av tre inköpta knölar gett tiofalt tillbaka. De har inte bara gett skörd utan dessutom varit dekorativa med sina gula blommor. I år har jordärtskockorna dessutom fått vara solskydd för våra två nysatta vinstockar, så kallade staketdruvor, som fått komplettera våra befintliga stockar. De gamla skall nu beskäras tillbaka kraftigt eftersom de i år tillåtits breda ut sig till glädje för allehanda fåglar som kunnat gömma sig i bladverket och kalasa på våra blå druvor. Vinstockarna har i höst också fått en helt fantastisk färg.
After not growing potatoes for a number of years, this year we have both grown and harvested enough for our needs. Another root fruit that has not been standard either, is Jerusalem artichokes, which have been given back tenfold by three purchased tubers. They have not only given a harvest but also been decorative with their yellow flowers. This year, the Jerusalem artichokes have also been given sun protection for our two newly planted vines, so-called fence grapes, which have been allowed to complement our existing vine plants. The old ones will now be cut back sharply because this year they have been allowed to spread to the delight of all kinds of birds that have been able to hide in the foliage and feast on our blue grapes. This autumn, the vines also got an absolutely fantastic color.
Husbon’n i färd med att ta upp jordärtskockor – Hubby harvesting Jerusalem artichokes
Våra äldsta vinstockar som är ca 25 år – our oldest grape vine about 25 years of age
Att ta vara på skörden kan man göra på olika sätt, dels frysa in och förvara i frysbox, dels göra som i äldre tider, konservera i glas. Det senare sättet är mer praktiskt för vår del då vi i det gamla huset på gården har en matkällare där temperaturen inte ens under varmaste delen av sommaren överstiger 10 grader. I år, till skillnad mot föregående år, har vi dessutom fått en helt fantastisk skörd av äpplen på vårt gamla träd med Halländska Brunnsäpplen. Äpplen som transformerade numera står i burkar i källaren i form av äpplemos till morgongröten.
Taking care of the harvest can be done in different ways, partly frozen and stored in a freezer box, partly as in older times, preserved in glass. The latter way is more practical for us as we, in the old house on the farm, have a food cellar where the temperature does not exceed 10 degrees Celsius even during the hottest part of the summer. This year, unlike last year, we have also had an absolutely fantastic harvest of apples on our old tree with Halländska Brunnsäpplen ( ”Halland” is a county in western Sweden and ”Brunn” is a Well, approximately Apples growing at a Well in Halland). Apples that have transformed, now stand in jars in the cellar in the form of apple puree for the morning porridge.
Äpplen skurna i klyftor (husmors arbete) som skall ångas – Sliced apples (to be done by the house wife) to be steamed
!:e maskinskötare vid kvarnen – 1:st operator
Färdigt äpplemos till frukostgröten – Complete applesauce for breakfast porridge
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
