Emma – Sida 7 – En fULLständigt FÅRfärlig blogg

Ett utvecklande år

År 2021 är slut och 2022 har både påbörjats och avancerat till årets andra månad. Om några dagar går vi in i mars månad. Vad kommer denna månad att låta oss uppleva? För bara någon dag sedan har en av Europas ledare fått storhetsvansinne och bestämt sig för att invadera ett fritt, självstyrande land bara för att…. . Argumenten är som komna ur en vilsen själs förvirrade, av förföljelsemani drabbade hjärna som med övertygelsen om sin egen överlägsenhet och storhet tar sig friheten att kränka ett annat lands suveränitet. Jag vill säga som en man i det kränkta landet sa ” skit på dig P, far åt h-e” .

Nog om detta. Vi återgår till det som rubriken avser, 2021 och vad som hänt hos oss vad gäller vårt arbete med trä och textil. Efter att just ha avslutat redovisning med bokslut, skatt och egen sammanställning av årets resultat, har vi återigen kommit till frågan om vi skall fortsätta att tillverka slöjdredskap för försäljning till andra eller övergå till att enbart tillfredsställa våra egna behov. Ser man krasst ekonomiskt på saken skall vi inte fortsätta. Med ökande kostnader för att driva företaget, skyhöga elkostnader, höjda drivmedelskostnader och samtidigt stigande kostnader för produkter vi själva behöver för att kunna ge er kunder en bra service, måste vi öka våra intäkter. Frågan är hur? Medan vi försöker få svar på den frågan fortsätter vi i invanda spår, om än i ett tempo som passar oss. Eftersom all vår tillverkning sker hos oss, utan anställda, så kan vi inte massproducera i snabb takt. Det är inte heller avsikten utan det vi gör skall vara nöjsamt och ske i den takt vi tycker om. Vi försöker också alternera mellan produkterna som för tillfället görs för att därför inte få tomt i hyllorna. Jag kan säga att där är vi inte! När vi lägger in produkter tar det inte lång tid innan det återigen gapar tomt på den plats vi nyss hade fullt. Men alltså – det är tillfredsställande att det vi började med för mer än tjugo år sedan, där vi bara ville dela med oss av vad vi gjorde, fortfarande uppskattas av er kunder. Tack för det!

I det som jag nu kallar för min ateljé finns två vävstolar kvar. Vävstolen där mitt klänningstyg gjordes färdigt, läs mer här, och som förbättrats i många steg men ändå inte var helt bra, fick lämna plats för den nyinköpta. En handduksväv sattes upp med badhanddukar och handdukar i våffelväv. Badhanddukarna, fyra stycken, vävdes på hela bredden medan varpen delades och handdukarna vävdes sida vid sida.

Handdukarna vävdes med fåll i betydligt tunnare garn än handduksväven, men visade sig vid närmare påseende bli för bubbligt när de fållades. Fållen klipptes helt enkelt bort och fåll gjordes i våffelväven istället. Det drog inte ihop sig lika mycket som väven föe övrigt vid tvätt, men blev bättre än tuskaftsväv till fåll.

I början på november utökades familjen med ytterligare ett barn, en liten pojke. Pojkens mamma som är mamma till ytterligare ett barn, har tidigare burit i bärsjal och nytt barn innebär ny bärsjal eller hur? Ny varp sattes upp i samma vävstol som tidigare härbärjerade handduksvarpen. Vävstolen kompletterades också med ytterligare utrustning – ett ryckverk. För Öxabäcks vävstolar innebär det en helt ny slagbom med tillhörande skyttel. Jag kompletterade med ytterligare en skyttel och ett antal spolpipor. Som tur är passar också mina pirns som jag använder till mina Schachtskyttlar. Med ett ryckverk gäller det sedan att få in rytmen och lagom tillslag. Det första var relativt enkelt. Att få skytteln att gå från sida till sida med lagom fart krävde lite pyssel med de snören som drar löparen (den kloss som skjuter på skytteln ut från ”boet” och likaså tar emot skytteln på vägen in). Jag modifierade upphängningen i slagbommen en aning och sedan fungerade allt som jag ville. Svårare var det med tillslaget. En tung bom kräver nästan ingen kraft så det gällde att vara lätt på handen.

Bärsjal Slutet på väven med synligt gla´’hål

Förutom Ö-vävstolen, som nu står med sikt ut genom fönstret där verksamheten bland alla småfåglar kan beskådas samtidigt med vävningen, är det nu plats för en gobelängvävstol och min varpa.

Gobelängvävstol med bänk. I korgen Gobelängpinnar i stort format.

Varpan Notera min trådförare uppe vid taket.

Nu, i början av 2022, är vävstolen med bärsjalen tom och väntar på att få en varp för plädar. Här skall en annan av mina redskap få stå till tjänst, min skaftväxlare. Den tillkom för nästan tjugo år sedan då jag fick tag på information om den skaftväxlare Peter Collingwood konstruerat. KM stod, som alltid, till tjänst och byggde en skaftväxlare till min vävstol (den som nu är fråntaget meddlemsskapet i ateljén). Den använde jag att väva mönstrade mattor i ull, både gångmattor och större mattor. Nu skall en något förenklad variant med betydligt tätare mellan ”tangenterna” få ta plats i Cyrusvävstolen. Jag ser verkligen fram till att få komma igång med den.

Idéer är det gott om. För ett tag sedan gick min lilla ryggsäck sönder och planen var till en början att lämna in den till skomakaren för att laga den. Den idén fick inget starkare fäste. I stället dök en ny idé upp. Jag skall väva tyg till en ny ryggsäck. Planering följde, varp gjordes och inslagsgarn plockades fram. Nästa fas var att välja vävstol. De vävstolar som var lediga var stora och långa och mitt projekt krävde inte så lång varp och inga övriga finesser för att vävas. I mitt lilla vävrum i bostaden stod min ”resevävstol”. Ja den är egentligen för stor och tung för att kallas så, men den har gjort en hel del resor då vi har deltagit på hantverksmässor och den har varit med. Jag behöver väl knappast tala om att det är KM som har gjort den åt mig. Upprinnelsen var en kraschad Fia-kasett. Bommarna togs tillvara och blev varp och tygbom i den nya vävstolen. Resterande tillverkades efter önskemål från – ja ni vet vem – mig. På mässorna var den ett dragplåster som rönte stor uppmärksamhet mestadels från män som diskuterade funktion och kom med glada tillrop. Vävstolen är högst kompetent, tar relativt liten plats, i hopfällt läge ca 40 cm, är stadig och har 8-skafts upprättstående kontramarsch. Vävbredden är ca 65 cm , lagom mått för små projekt. Det var bara ett problem. I vävstolen sitter en smal varp för Finnväv som kom av sig. Jag har svårt att dra av en väl pådragen varp, så vad göra? Man får väl vara så god och åtminstone väva några små försök med Finnväv även om även små försök tar tid. Hur var det nu?

”Första” försöket med ofullständigheter och missar.

Första försöket med plockad dubbelväv om man inte räknar de otaliga band med plockat mönster som jag vävt. Ett långsamt sätt men inte dumt, om man som jag, behöver öva på tålamod. En annan sak som är praktiskt med denna vävstol är att den får plats i vårt vardagsrum så det går att väva och (nästan) kommunicera samtidigt. Så här sitter jag nu och väver och planerar nästa projekt och nästa, och nästa…

Nörd ? – Nerd?

English below

Är man en nörd om man har ett vittgående intresse, eller flera, som gärna tar överhanden i perioder? Ibland har jag undrat. Hur är det när man har sju vävstolar i drift samtidigt och dessutom några till nedplockade och förvarade på loftet? Bandvävstolar är praktiska och helt klart i lagom storlek för att väva band som är för smala att väva i en golvvävstol. Det kan väl inte vara fel med ett par sådana av golvmodell och inte heller att man har fler som är lagom att ha i knät när man väver och dessutom små nog att stoppa i en kasse och bära med sig dit man skall. Hur är det med en gobelinvävstol, golvstående, eller vävramar för mindre arbeten, är man en nörd då?

Just nu är fixeringen på betydligt mindre saker som du kan se i mitt tidigare inlägg. Jag täljer små bandgrindar!
Det startade med att jag bara var tvungen att tälja en gumma i björk. En helt OK sådan även om den inte precis var något mästararbete i träbearbetning. Den följdes av ett par till. Sen var jag ju tvungen att prova hur det var att tälja i andra material och hur var det om man använde olika knivar att tälja med? Funderingar stannar inte länge innan de börjar omsättas till praktiskt arbete. Några fler gummor nu i eneträ som följdes av äppleträ för att fortsätta med lind och slutligen trä av sälg.

Ene var lurigt att skära i. Det kunde plötsligt finnas en krökning av fibrerna eller en liten gren som inte fanns där vid starten. Det blev ett par gummor ändå. Äppleträ var hårt! Här fick man ta i för att kunna skära men skären blev fina och släta. Lind passar inte så bra till bandgrindar. Det var relativt lättskuret men svårt att få helt slätt. Ytan fick lätt ett luddigt utseende även om man efterbearbetade ytan med finaste sandpapper. Passar säkert till andra föremål där slitaget inte kan påverka ytan negativt.

Mitt favoritträslag så här långt är faktiskt sälg. Av trä från sälg, som stått i fårhagen en bit från huset, blev det några gummor i olika storlekar och ett par mer traditionella modeller varav en med ett hus i överkanten. Och nej, det är ingen efterapning. När mitt hus var färdigskuret visade min inspirationskälla, Kerstin, upp sina påbörjade bandskedar med hus på, som tur var i en helt annan stil vilket också hennes bandskedsgummor är.

Bandgrindar - tape looms — Till vänster längst upp-björk, till höger ene. I mitten till vänster äppleträ, till höger lind som betsats svart. Längst ned mina favoriter i sälg. Upper left birch – right common juniper. In the middle left appeltre – right lindentree , bottom *goat willow.*

Jag hade tänkt avsluta min täljarsejour med bandskedarna i sälg men jag hade en i äpple som bara låg och såg ensam ut. Så vad gör en nörd – täljer bara en till!

Bara en till i äppleträ – Just one more in apple-tree

Nu är det åter till vävstolen. Återstår en liten bit kvar på varpen till mitt klänningstyg. Planeringen för nästa projekt är klar – återstår att varpa, dra på varpen och provväva för att se att allt stämmer.

Are you a nerd if you have an extensive interest, or maybe several, that sometimes grow very big. I have thaught a lot about that. How about having seven looms work at the same time and a few more set aside at the attic? Band-looms are practical in size and suitable for weaving bands too small for a loom. It can’t be wrong having a couple of those and a couple of inkle looms to bring with you where ever you might go. How about a tapestry loom and some tapestry frames for smaller work, are you a nerd then?

At the moment I’m hooked om smaller things as you can see in my last post. I’m carving tiny rigid heddles! It all started with me having to carv a lady in birch tree. An OK lady even if it was not a master work in wood working. The first one had followers. I also wanted to try carving in other types of wood and what if I used different kind of knives for carving? I usualy don’t hesitate before trying. I made some more ladies in common juniper , appletree, lindentree and finaly in goat willow.

Common juniper was a bit tricky to carve. Suddenly there was fiber bending or a small branch that was not there at a start. Still, it became some old ladies. Wood from apple was very hard but the inserts were fine. Wood of linden is not so good for rigid heddles! The wood was rather easy to carve but it was difficult to get a smooth surface. It became fuzzy even if I used very fine sanding paper.

My favorite kind of wood, so far, is goat willow. In wood from goat willow, grown in the sheep pasture near our house, I made some old ladies in different sizes and a couple of ordinary rigid heddles, one of wich with a house on top. No, this isn’t an imitation. When I had made my house, my well of inspiration, Kerstin, shows her heddles with houses. Luckily in a different style from mine, which her tape -loom -ladies also are.

I had a plan to stop carving when I had finished the rigid heddles in goat willow, but I hade a piece of apple tree laying there looking lonely. So what would a nerd do – carve just one more!

Now I will return to my loom. It still remains a small piece of the warp. My planning for next project is ready – all I have to do is make the warp …

Trä av skiftande slag

Det händer en hel del även om Sverige inte helt har återgått till tidigare status. Så har ateljén nu utökats med ytterligare en vävstol. Platsen räckte till (nätt och jämt) och tillfället dök upp så det gällde att slå till. Nytillskottet hämtades en bit ovanför Borås, dit husbon’n och undertecknad tog en tur med bil och släpkärra. Vi börjar så smått bli vana vid den sortens resor men ändå är det lätt att glömma en del av väsentligheter för att underlätta resan för främlingen. Det löste sig tack vara att främlingens tidigare värdfolk var väl försedda med stora pappkartonger.

Hemma vidtog det vanliga när en nykomling skall introduceras till befintliga vänner. En tvätt med såpvatten för att förbereda för planerat arbete och ett besök hos närbelägna AK.s Snickeri för att komplettera skönheten från en 8:a till en 12:a. Kompletteringen fick hämtas nästkommande dag så monteringen påbörjades för att färdigställas efter hämtningen av de nya delarna.

Nu står hon där, på plats bland de andra, med sin 150 cm bredd och kompletterad till en 12-skaftare, en Cyrusvävstol från AK.s tillverkad 1981 enligt det nummer som finns på vävstolen och i mycket gott skick trots tidigare användning. Hon är tänkt att få starta lätt med badhanddukar och handdukar i lin. Mönstret är konstruerat och färdigt, 5 skaft och 7 trampor, garnet finns i mina garnhyllor redo att varpas. Inte än men snart när mitt klänningstyg är färdigvävt i en av de andra vävstolarna.

Förutom vävar i plural finns fler redskap i mitt huvud, men nu i litet mindre skala än dessa mina mastodonter till vävstolar (det finns även en tredje vävstol med harnesk i ateljén). Inspirerad av Kerstin Neumüller och hennes täljda bandskedar finns nu trästycken, späntkniv och täljknivar på plats på vårt allt-i-allo-bord det vill säga vårt köksbord. Plats finns det eftersom vi nu bara är två vid bordet, inte sex som när det begav sig. Träarbeten är i vanliga fall husbon’ns arbete. Det som gör att han mer eller mindre bor i sin verkstad, med vissa undantag för att ta hand om gårdsarbetet som annars riskerar att få gården att verka, bokstavligen, igengrodd. Sedan vi slutat med fåren växer det massor och det kräver sin man att hålla slyet under kontroll.

Redskap för träbearbetning och förstadier till bandskedar

Så det är alltså mina fingrar som är utsatta för knivens skarpa delar, och de är vassa det har både fingrar och naglar fått erfara. Skadorna är dock inte så stora att jag behövt använda förbandsutrustning. Jag har tidigare gjort några bandskedar på egen hand men de flesta jag har har gjorts av Åke Erlandsson från Kind som bland annat sålt sina alster på Vävkompaniet i Borås. Även några inte så fina men ändå användbara bandskedar i olika storlekar finns i mina korgar.

Det lockande med att göra fler bandskedar är att man kan göra den utsmyckning man vill ha på dessa små praktiska saker. Jag började med att apa efter som man gör för att lära sig, så här har gjorts gummor i olika format, inte alls så fina som Kerstins men det gör inget för dessa är enbart mina. Björk var startmaterialet och det blev några stycken, men snart infann sig frågan – hur blir det att tälja i andra material? Svaret är att äppelträ är hårt!!! Det blir fina snitt när man väl karvat sig igenom och fått en skåra men det går långsamt. Jag har inte provat att skära i färskt äppelträ, kanske det går lättare.

Åppelträ, hårt att skära i. Knivarna är en ny kniv och min fars lilla Morakniv med ett mycket bättre skaft som ligger bra i handen ( med rött skaft).

Eneträ är lurigt. Det kan se lättskuret ut men det kan finnas små grenämnen som gör att fibrerna plötsligt inte går rakt utan gör en avstickare som man inte räknat med. Splinten kan också vara väldigt lös och då kan stycket gå i bitar.

Eneträ med en svaghet som inte syntes innan.

Jag har några träslag till att prova innan jag återgår till mitt huvudsakliga intresse, till exempel päronträ och sälg. Det är roligt och intressant att arbeta i trä även om det aldrig kommer att bli min huvudsakliga kärlek men när det kan användas till att väva band, som jag är fascinerad av, då finns det en glädje också i detta.

För dig som är intresserad av Kerstin Neumüllers bandskedar finns en artikel i Hemslöjd nr 4 2020. Kerstin finns också på Instagram där hon heter @dearcarvingdiary

Använda eller förkasta gamla metoder

Sedan uppdateringen av ateljén med tillhörande ”butik” har jag arbetat med en uppdatering av två av mina vävstolar, dels den harnesk som stått uppställd under en tid och dels den vävstol som är anpassad till min skaftväxlare.

Skaftväxlarvästolen har genom husbon’ns arbete fått nya trampor, något längre än de gamla som fungerade men gav en något annorlunda benställning.

Harneskvävstolen har förändrats och uppdaterats med en del delar för att bli mer lätthanterlig och anpassad till de små detaljer som dagens väverskor kan ha stor nytta av. Bland annat har den fått ny topplattor eftersom de befintliga hade alldeles för stora hål för att passa med ”tvåbeningarna” de små plastproppar som kan fixera de snören som används för uppbindning.

När husbon’n ändå höll på fick han göra nya långlattor med passande hål för vävstolens trampor. En sak som var mer omfattande var ställningen för lod som var placerad i mitten, vid sidan om kontramarschens mittsnören (till långlattorna). De har flyttats till ytterkanterna där loden är mindre i vägen. Lodens vikt har också halverats från de befintliga loden som vägde 2,3 kg st (23 kg för 10 lod) till ca 1,1 kg per lod = 5,5 kg per sida.

Damastloden, om 50 gr/styck, som använts tidigare var knutna ett till varje solv i stygnet. Solven var handknutna men fanns inte i tillräcklig omfattning, så nya solv var tvungna att anskaffas för att räcka till den bredd och det antal stygn som var tänkt att användas till min provväv. Nya mönstersolv fanns men en dåraktig tanke slog rot i min hjärna om att knyta egna solv till denna vävstol – bara för att prova. Sagt och gjort. Husbon’n tillfrågades och förseddes med en ritning och wips så hade jag en solvstock för mönstersolv. Ytterligare en för opphämtasolv gjordes och sedan knöts det solv i parti och minut. De olika sorterna fick olika färg. Praktiskt för att kunna hålla ordning på solven.

Solvstock till mönstersolv. En färdig bunt med 25 stycken

Efter solvtillverkningen vidtog varpning och pådragning av en varp i bomull. Solven placerades på två mönsterskaft, grupperades 5 och 5 , försågs med lod, 60 gram styck i stället för de gamla och knöts till harneskvarpen. Mönstervävning med två solvsystem innebär dubbelt arbete med solvning först i mönstersolv och sedan i upphämtasolv. Idag är varpen pådragen, solvad och framknuten. Nu återstår att knyta harnesklockar. Men det är en annan sak.